Islamisk Vetenskap

Att söka kunskap blev maktpåliggande för muslimerna – al-cilm farīda calā kull muslim wa-muslima – och liktydigt med att utforska Guds skapelse. Det unika med islam, till skillnad från de andra två abrahamitiska religionerna, är att någon officiell motsättning mellan tro och vetande aldrig existerat förrän i modern tid. I detta tog man stöd i profeten Muhammeds uttalande: "Det är obligatoriskt för varje man och kvinna att söka kunskap.

Ett antal namnkunniga västerländska vetenskapsmän som Fielding H. Garrison, Bertrand Russell, Abdus Salam och Hossein Nasr menar att modern vetenskap och vetenskaplig metod har i hög grad inspirerats av muslimska lärde som introducerade ett modernt empiriskt, experimentellt och kvantitativt grepp på vetenskaplig utredning. Vissa, i synnerhet Donald Routledge Hill, Ahmad Y Hassan, Abdus Salam, och George Saliba, har omtalat det de åstadkom som en muslimsk vetenskaplig revolution, fastän detta inte motsade den traditionella synen på den “vetenskapliga revolutionen”, som fortfarande har stöd bland flertalet lärde.

Astronomi kom att dominera, till en början oskiljbar från astrologi, tätt följd av matematik och filosofi med etik. Muslimska astronomer kom att förvalta arvet från den antika grekiska vetenskapen och under sen medeltid återbörda denna glömda kunskap till Europa. Hithörande frågor behandlas inom arkeoastronomi.

Ehsan Masood skrev nyligen en bredvidläsningsbok i ämnet i samband med en dokumentärserie på BBC Television 2009 i tre delar presenterade av Jim Al-Khalili, professor i teoretisk fysik vid Surreys universitet.

• David King: Islamic Astronomy, i Astronomy before the telscope, ed. Ch. Walker. Brit. Museum P., UK (1999). ISBN 0-7141-2733-7
• Annika Sternö, Leif Stenberg, Bengt Knutsson: Vetenskap och teknik i arabvärlden, STU-info 681-(1988). ISBN 91-7850-253-5.