Karl Gustaf Ingvar Wixell, född 7 maj 1931 i Luleå, död 8 oktober 2011 i Sankt Pauli församling i Malmö, var en svensk operasångare, en av 1900-talets ledande inom baryton-facket.
Hans varma, fasta röst och kraftfulla scennärvaro gjorde honom till en dramatisk uttolkare av operaroller. Hans framställningar av titelrollen i Simon Boccanegra och av Don Carlos i Ödets makt ansågs tillhöra samtidens bästa Verditolkningar.
Ingvar Wixell | |
Ingvar Wixell i Melodifestivalen 1965 med vinnarlåten "Annorstädes vals". | |
Födelsenamn | Karl Gustaf Ingvar Wixell |
---|---|
Född | 7 maj 1931 Luleå, Norrbottens län, Sverige |
Död | 8 oktober 2011 (80 år) Malmö, Skåne län, Sverige |
Maka | Busk Margit Jonsson (gift 1956–1964; skild) Margareta Henriksson (gift 1968–2011; hans död) |
Genre | Opera |
Roll | Baryton |
År som aktiv | 1955–2003 |
Utmärkelser Litteris et Artibus (1978) Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset |
Ingvar Wixell var son till reparatören Otto Wixell och Gertrud, född Lundgren. Han kom från en musikalisk familj i Luleå. Där började han sjunga i kör och spela altviolin i Luleå orkesterförening. Efter sångstudier för operasångerskan och sångpedagogen Dagmar Gustafson i Stockholm studerade han vid Kungliga Musikhögskolan, där han 1955 tog examen.
Han debuterade samma år som Papageno i Mozarts Trollflöjten under en turné av Riksteatern. Han var anställd på Kungliga Teatern 1955–1967. Där gjorde han till att börja mer lyriska roller som Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla och Escamillo i Bizets Carmen men senare mer dramatiska roller som Amonasro i Verdis Aida, Baron Scarpia i Puccinis Tosca och titelrollerna i Verdis Rigoletto respektive Simon Boccanegra.
År 1967 gjorde Wixell sin amerikanska debut i San Francisco som Belcore i Donizettis Kärleksdrycken. Vid svenska Melodifestivalen 1965 framförde Wixell samtliga bidrag. Han framförde sedan vinnarmelodin ”Annorstädes vals” i Eurovision Song Contest samma år. Vid festspelen i Salzburg 1967 gjorde han greve Almaviva i Mozarts Figaros bröllop och Don Pizarro i Beethovens Fidelio. Samma år började han på Deutsche Oper Berlin, där han kom att verka som fast medlem av ensemblen i mer än 30 år. Han gjorde sin sista föreställning där som Scarpia mot Katarina Dalayman den 9 november 1998.
Wixell debuterade i Bayreuth 1971 som Härroparen i Lohengrin, på Covent Garden 1972 i titelrollen i Verdis Simon Boccanegra, på Metropolitan i New York som Rigoletto 1973. Han har även sjungit i Salzburg, Wien och i München. Wixell avslutade sin karriär med rollen som Musikläraren i Richard Strauss Ariadne på Naxos på Malmö Opera 2003.
Han sjöng också en mer lättillgänglig repertoar, till exempel operettstycken och schlagermelodier, och blev under 1960-talet mycket uppskattad för sina tolkningar och inspelningar av Fridas visor. Tillsammans med basen Erik Saedén sjöng han även in Gunnar Wennerbergs Gluntarne till Åke Jelvings orkester och med Ejnar Haglund vid flygeln.
Ingvar Wixell var 1956–1964 gift med operasångerskan Busk Margit Jonsson (född 1929) och fick dottern Marit Wixell (född 1956). Andra gången var han sedan gift från 1968 till sin död med Margareta Henriksson (född 1937), förut gift med tyske skådespelaren Wolfgang Neuss. Ingvar Wixell adopterade deras dotter Harriet "Jette" Neuss Wixell (född 1962).
Ingvar Wixell är gravsatt på Limhamns kyrkogård.
Företrädare: Monica Zetterlund | Melodifestivalvinnare 1965 | Efterträdare: Lill Lindfors och Svante Thuresson |
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Ingvar Wixell, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.