Ilang-Ilang

Den förekommer naturligt i Indien, Indonesien och på Filippinerna samt fram till Salomonöarna och norra Australien. Arten odlas i större skala i Polynesien, Melanesien och Mikronesien. Ilang-ilang kan odlas i tempererat klimat i växthus.

Ilang-ilang Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Underklass	Magnoliidae
Ordning	Magnoliaordningen Magnoliales
Familj	Kirimojaväxter Annonaceae
Underfamilj	Annonoideae
Tribus	Annoneae
Släkte	Ilang-ilangsläktet Cananga
Art	Ilang-ilang C. odorata
Vetenskapligt namn
§ Cananga odorata
Auktor	(Lam.) Hook.f. & Thomson

Ilang-ilang är ett städsegrönt träd som kan bli 25 m högt, mer sällan en buske. Det är snabbväxande, kan växa 5 meter på ett år, och når i genomsnitt en höjd av omkring 12 meter. Bladen sitter strödda, de är enkla, 15-20 cm långa, avlångt äggrunda, utdraget spetsiga, mjuka och blanka. Blommorna sitter i samlingar i bladvecken. De är hängande, gröngula, i sällsynta fall rosatonade, och doftande av en starkt doftande essentiell olja. Foderbladen är tre. Kronbladen är sex och sitter i två serier. Ståndarna är många. Frukten är skaftad, avlång, 2-2,5 cm lång och innehåller 6-12 frön.

Arten växer i full sol eller halvskugga, och föredrar sur jord i sin naturliga miljö, regnskogen.

För beståndet är inga hot kända. IUCN listar arten som livskraftig (LC).

• var. odorata - är ett upp till 25 meter högt träd.
• var. fruticosa - är en buske som inte blir högre än två meter. Blommorna doftar inte lika starkt som hos typen och har mer vridna kronblad.

Trädets frukter är viktig föda för duvor, som arterna halsbandskejsarduva (Ducula mullerii), rostbröstad kejsarduva (Ducula rufigaster), bandkejsarduva (Ducula zoeae), purpurkronad fruktduva (Ptilinopus superbus), rosafläckig fruktduva ('Ptilinopus perlatus), diademfruktduva (Ptilinopus coronulatus), orangebukig fruktduva (Ptilinopus iozonus), och wompoofruktduva (Ptilinopus magnificus) .

Namnet ilang-ilang kommer av tagalogspråket, och härleds antingen till ordet ilang som betyder i så fall vildhet och anspelar på dess naturliga miljö, eller från ordet ilang-ilan som betyder sällsynt och anspelar i så fall på dess exceptionella doft. Den odlas i större skala i Polynesien, Melanesien och Mikronesien.

Doften av ilang-ilang är rik och djup, med toner av gummi och vanilj och antydningar om jasmin och neroli. Blommans essentiella olja utvinns genom ångdestillation, och indelas i klasser (extra, 1, 2, 3) efter när destillationen utförts. De aromatiska beståndsdelarna av ilang-ilang är benzylacetat, linalool, p-cresylmetyl eller metylbenzoat vilket ger blomman dess karaktäristiska doft.

 

Den essentiella oljan av ilang-ilang används till parfymtillverkning och till aromaterapi. Den påstås inom aromaterapin ha flera medicinska egenskaper. Doftoljan från ilang-ilang används mycket av parfymerier för orientaliska och blommiga dofttemata, och harmonierar med de flesta dofter av blommor, frukter och träslag. I Indonesien strös ylang-ylang på nygiftas säng, och på Filippinerna används blommorna till halsband som används av kvinnor och i religiösa riter.

Ilang-ilang essentiella olja utgör 29% av Komorernas årliga export (1998).

var. odorata

• Cananga odorata f. genuina Steenis
• Cananga odorata f. macrophylla Steenis
• Canangium mitrastigmum (F. Muell.) Domin
• Canangium odoratum (Lam.) Baill. ex King
• Canangium scortechinii King
• Fitzgeraldia mitrastigma F. Muell.
• Unona leptopetala Dunal
• Unona odorata (Lam.) Dun.
• Uvaria axillaris Roxb.

Uvaria hortensis Noronha

• Uvaria odorata Lam. (basionym)

var. fruticosa (Craib) Corner

• Canangium fruticosum Craib

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wiki.

Noter

Källor

• Källor som använts i den text som översatts
  • Elevitch, Craig (editor) (2006): Traditional Trees of Pacific Islands: Their Culture, Environment and Use. Permanent Agricultural Resources Publishers, Honolulu. ISBN 0-9702544-5-8
  • Manner, Harley & Elevitch, Craig (2006): Traditional Tree Initiative: Species Profiles for Pacific Island Agroforestry. Permanent Agricultural Resources Publishers, Honolulu.