Hans-Christian Ströbele: Tysk advokat

Ströbele har tillhört de ledande gröna politikerna i Tyskland, bland annat som ställföreträdande gruppledare i Förbundsdagen 2002–2009.

Hans-Christian Ströbele
Hans-Christian Ströbele, 17 september 2017.
Född	7 juni 1939 Halle
Död	29 augusti 2022 (83 år) Moabit, Tyskland
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Freie Universität Berlin Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Sysselsättning	Advokat, politiker, jurist
Befattning
Ledamot av Förbundsdagen tionde Förbundsdagen (1985–1987) Ledamot av Förbundsdagen fjortonde Förbundsdagen (1998–2002) Ledamot av Förbundsdagen 15:e tyska förbundsdagen (2002–2005) Ledamot av Förbundsdagen 16:e tyska förbundsdagen (2005–2009) Ledamot av Förbundsdagen 17:e tyska förbundsdagen (2009–2013) Ledamot av Förbundsdagen 18:e tyska förbundsdagen (2013–2017)
Politiskt parti
Allians 90/De gröna SPD (1970–1975)
Föräldrar	Rudolf Ströbele
Webbplats	stroebele-online.de/
Redigera Wikidata

Ströbeles far arbetade som kemist vid Buna-Werke i Schkopau. Efter andra världskriget växte Ströbele upp i Västtyskland och gick i skolan i Marl. Han tog studenten 1959 och gjorde 1960 värnplikten i Aurich i Luftwaffe. Han studerade sedan juridik och politik i Heidelberg och senare vid Freie Universität i Berlin där han tog sin först och andra examen.

I slutet av 1960-talet engagerade han sig som advokat som försvarare av studenter som deltagit i demonstrationer och blev senare försvarare för medlemmar av Röda armé-fraktionen. År 1969 grundade han ett socialistiskt advokatkollektiv. År 1970 blev Ströbele medlem av SPD. År 1975 uteslöts han ur SPD och även som försvarare vid rättegången mot RAF i Stuttgart. År 1977 deltog han i grundandet av Tageszeitung (taz). År 1980 var han med och grundande Alternative Liste für Demokratie und Umweltschutz och satt sedan i Förbundsdagen 1985–1987. År 1998 blev han invald i Förbundsdagen för Bündnis 90/Die Grünen, där han kom att sitta fram till 2017, då han avstod från att ställa upp i det årets förbundsdagsval.

Ströbele var systerson till radioreportern Herbert Zimmermann, legendarisk för sitt referat när Västtyskland blev världsmästare i fotboll 1954. Det var Ströbele som tillsammans med sina syskon innehade rättigheterna till användandet av Zimmermanns radioreferat.