Gösta Ekman Den Äldre: Svensk skådespelare, regissör, sångare och teaterdirektör (1890-1938)

Han var far till Hasse Ekman och farfar till Gösta Ekman den yngre.

Gösta Ekman
Gösta Ekman 1922, fotografi taget på Atelier Jaeger i Stockholm.
Född	Frans Gösta Viktor Ekman 28 december 1890 Klara församling, Stockholm, Sverige
Död	12 januari 1938 (47 år) Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige
Nationalitet	Svensk
Aktiva år	1908–1937
Maka	Greta Ekman (1914–1938; hans död)
Barn	Hasse Ekman
Släktingar	Gösta Ekman d.y. (barnbarn) Mikael Ekman (barnbarn) Stefan Ekman (barnbarn)
Webbplats	Ekmansällskapet
Betydande roller
Filmer: Karl Konstantin Kattrup, Mästerkatten i Mästerkatten i stövlar Karl XII i Karl XII Faust i Faust Joe Higgins i Klovnen Rolf Swedenhielm i Swedenhielms Holger Brandt i Intermezzo
Signatur
IMDb SFDb

Barndom

Gösta Ekman växte upp som enda barnet i en familj där fadern var bokhållare och modern utbildade sig till frisör. Familjen flyttade en del men bodde främst på Östermalm i Stockholm. Fadern Frans gick bort i tuberkulos när han var 30 år gammal då Gösta endast var fem år. Modern gifte senare om sig och fick ytterligare tre barn, men då var 13-årige Gösta redan inackorderad springpojke. Han fortsatte sedan med att arbeta på kontor och på fritiden spelade han amatörteater, var hans drömmar låg fanns det sedan många år inga tvivel om. Han studerade även för skådespelaren Anders de Wahl.

Karriär

 

Gösta Ekman kom in vid den professionella teatern genom operetten, han spelade i Glada änkan på Oscarsteatern 1908 och i Helsingfors samma år i August Bodéns operettsällskaps turné. 1908–1911 var han anställd vid Hugo Rönnblads sällskap. Efter att ha varit engagerad hos Hjalmar Selanders teatersällskap vid Nya Teatern i Göteborg i två år var han 1913–1925 anställd hos Albert Ranft vid Svenska teatern i Stockholm. På 1920- till 1930-talet var han en av Sveriges mest dominerande skådespelare inom teatern.

Gösta Ekman var teaterdirektör i omgångar. Han ledde Oscarsteatern mellan 1926 och 1931 tillsammans med John W. och Pauline Brunius. I början av 1930-talet disponerade Ekman både Vasateatern, Folkteatern och Konserthusteatern, ofta i samarbete med Per Lindberg. Här gestaltade han Joe Meng i Hjalmar Bergmans Patrasket, men han spelade också i stycken så vitt skilda som Glada Änkan, John Masefields En japansk tragedi och Ragnar Josephsons Kanske en diktare, en roll som han även spelade på film 1933. Rollen som den drömmande rockvaktmästaren och diktaren Filip i Kanske en diktare var en av hans mest uppskattade tolkningar.

Som filmaktör debuterade Ekman 1911 i Blott en dröm och gjorde sin första filmroll av betydelse i Mästerkatten i stövlar (1918). Sina mest uppmärksammade stumfilmsframgångar hade han i Karl XII (1925) och Faust (1926). Den senare spelades in i Tyskland, i regi av F.W. Murnau. Ljudfilmen passade hans begåvning väl, och han gjorde nyanserade karaktärsstudier i bland annat Swedenhielms (1935), Intermezzo (1936) och Kungen kommer (1936).

Ekman spelade stora Ibsenroller som titelrollen i Peer Gynt och Hjalmar Ekdal i Vildanden samt Shakespeareroller som Shylock i Köpmannen i Venedig och Hamlet hörde också till 1930-talets repertoar. Han gestaltade Lagerkvists Bödeln och Tolstojs Fedja.

Privatliv

Gösta Ekman gifte sig i Engelbrektskyrkan lördagen den 12 december 1914 med Greta Sundström (1887–1978), dotter till grosshandlaren Hans Fredrik Sundström och Anna Gustava Fris. I september 1915 föddes sonen Hasse Ekman och i juli 1926 föddes sonen Jan Michael som dog nio månader gammal.

Sjukdom och död

Gösta Ekman avled på Röda Korsets sjukhem av urinförgiftning i kombination med lunginflammation vid fyratiden på morgonen den 12 januari 1938. Jordfästningen ägde rum den 18 januari i Hedvig Eleonora kyrka. En tyst minut hölls i radion till hans minne. Ungefär 100 000 personer var närvarande vid färden mot begravningsplatsen och kondoleanser och blomsteruppsättningar bildade formliga drivor. Ekman är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

 

 

Vid sin bortgång var Ekman kontrakterad för följande produktioner:

• Film: Vi börja i Paris, Irefilm. Inspelad till hälften, ej fullbordad.
• Teater (Dramaten): Mayerlingdramat (Masque of Kings) av Maxwell Andersson, Hjalmar Bergmans Vävaren i Bagdad samt Sherwood Andersons Idiots delight.

Sedan 1939 delas Gösta Ekman-stipendiet ut av Teaterförbundet.

Filmmanus

• 1920 – Gyurkovicsarna

Regi

• 1927 – En perfekt gentleman

• "En herre i frack" (Johnny Bode/Hasse Ekman)
• "Vackra Madonna från Venedig" med Karin Ekelund (Johnny Bode/Hasse Ekman)
• "Isabella" (Daisy Bell av Harry Dacre/Alma Rek)
• "Kvinnor och champagne" (Sigge Wulff)
• "Byssan lull" (Evert Taube)
• "Båklandets vackra Maja" (Sjömansvisa från Åland)

• Ekman, Gösta (1928). Den tänkande August. Stockholm: Bonnier. Libris 1802902 

Roller (ej komplett)

Regi (ej komplett)

•  
  Med Tora Teje i pjäsen Gamla Heidelberg (1917).
•  
  Från teaterstycket Dahlin och drottningen (1925).
•  
  Hamlet på Vasateatern 1934.
•  
  Gösta Ekman och Ingrid Bergman i Intermezzo från 1936.
•  
  Från filmen Ett revolutionsbröllop (1928).
•  
  I rollen som Danilo i Glada änkan (1931).
•  
  Gösta Ekman och Uno Henning (1932).

Källor

• Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Noter

• Burman, Carina (2011). Djävulspakten: Gösta Ekmans liv och konstnärskap. Albert Bonniers Förlag. Libris 12140923. ISBN 91-0-012543-1 
• Torsslow, Stig: Frans Gösta Viktor Ekman i Svenskt biografiskt lexikon (1950)

•   Wiki Commons har media som rör Gösta Ekman den äldre.
  Bilder & media
• Gösta Ekman den äldre på Internet Movie Database (engelska)
• Gösta Ekman den äldre på Svensk Filmdatabas
• Ekmansällskapets hemsida