Högtyska: Språkfamilj

I vissa lantliga delar av Sydtyskland och många delar av Österrike (i synnerhet västra delen) talas dock lokala dialekter som vardagsspråk, och standardtyska som "andraspråk". I den tysktalande delen av Schweiz samt Liechtenstein är dialekterna utan undantag vardagsspråket. Inom språkvetenskapen har begreppet högtyska/Hochdeutsch kommit att ersättas med standardtyska/Standarddeutsch, som har mindre värderande klang och inte riskerar förväxlas med så kallade högtyska dialekter.

Högtyska kan i språkhistorisk mening även syfta på högtyska dialekter (tyska: hochdeutsche Dialekte), vilka undergått den högtyska ljudskridningen, i motsats till de lågtyska språken. Högtyska dialekter talas i södra och mellersta Tyskland, samt i Schweiz och Österrike, medan lågtyska talas i norr; det tyska standardspråket är till stor del högtyskt, men ljudförändringarna har i vissa fall gått längre i de sydligare dialekterna än de har i standardtyskan.

Fornhögtyska (förkortas normalt fht) talades åren ca 750–1100.

Medeltidshögtyska (medelhögtyska; vanligtvis förkortat mht) talades åren ca 1100–1500, d.v.s. fram till Martin Luthers tid. Den högtyska som talas därefter och fram till nuvarande tid kallas nyhögtyska.

• Lågtyska