Finska Folkdelegationen

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Den var den röda sidans regering under finska revolutionen och inbördeskriget den 28 januari 1918 - 25 april 1918. Folkdelegationens ordförande var före detta riksdagstalmannen Kullervo Manner.

Finska folkdelegationen FSAs regering
Finska folkdelegationens ordförande, statsminister Kullervo Manner.
Statschef
Statschef	Kullervo Manner
Tidsperiod
Tillträde	28 januari 1918
Frånträde	25 april 1918
Ministrar och partier
Regeringschef	Kullervo Manner
Regeringsparti(er)	SDP
Historik
Företrädare	Position skapad
Efterträdare	Position avskaffad

Folkdelegationen tog makten i början av inbördeskriget när den avsatte den borgerliga Svinhufvuds senat och riksdagen, varefter den själv skrev lagar och regler, med det idealistiska målet att ändra samhället i enlighet med arbetarrörelsens program. Utöver Folkdelegationen fanns även Arbetarnas verkställande råd som motsvarade riksdagen, men dess roll i de rödas styrelsesätt förblev liten. Fastän vissa finska röda stödde "proletariatets diktatur", som Rysslands bolsjeviker hade satt i kraft, hade revolutionens ledarskap ändå bestämt sig för att fortsatt stödja demokratin.

Det mest ambitiösa av lagförslagen var ett förslag för Finlands nya grundlag, i vilken man strävade efter att stanna på den demokratiska grunden. Man kunde inte sätta grundlagen i verket under kriget och utvecklingen gick åt helt motsatt håll; till slut utnämndes till och med Folkdelegationens ordförande Manner till diktator för Finland. Folkdelegationen hade stora problem med att organisera sin makt och finans, och kunde inte stoppa röda gardets våldsamma terror.

Sovjetryssland var den enda staten som erkände Folkdelegationen som Finlands lagliga regering. I inbördeskrigets slutskede, i början av april 1918, flyttade Folkdelegationen från Helsingfors till Viborg, varifrån dess medlemmar till sist flydde till Petrograd.

Folkdelegationens sammansättning