Finnkampen: årlig friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland

Den brukar anordnas ett veckoslut kring slutet av augusti eller början av september. På finska heter landskampen Suomi-Ruotsi-maaottelu ('Sverige-Finland-landskampen'). Den är på finska även känd under de kortare namnformerna Ruotsi-ottelu ('Sverigekampen') eller i Sverige även Suomi-ottelu ('Finlandskampen').

Finnkampen
I landskampen möts Finland och Sverige.
Sport(er)	Friidrott
Plats	Finland  Sverige
Tidpunkt	augusti/september
År	1925– (herrar) 1951– (damer) 1970– (herr- och damjuniorer)
Geografisk omfattning	Finland  Sverige

Fyra landskamper

Finnkampen består egentligen av fyra landskamper – en herrlandskamp och en damlandskamp (tillsammans benämnda seniorkampen) samt en pojklandskamp och en flicklandskamp (tillsammans benämnda ungdomsfinnkampen). Dessa fyra landskamper äger rum samtidigt, men ungdoms- och seniorlandskamperna avgörs inte alltid på samma anläggning. I seniorlandskamperna medverkar tre deltagare per land i varje gren utom stafetterna (där varje land har ett lag om fyra löpare), i juniorlandskamperna två per gren och lag.

Finnkampen är sedan slutet av 1980-talet världens enda kvarlevande återkommande A-landskamp i friidrott.

Arrangörer

Vartannat år avgörs tävlingen i Sverige, och vartannat år i Finland. Avsteg har dock gjorts när större tävlingar arrangerats i just Sverige eller Finland, vilket krävt alla resurser i det landet.

Traditionellt sett har Sverige arrangerat tävlingarna under ojämna år och Finland under jämna år. Traditionellt har tävlingarna hållits i de båda huvudstäderna Helsingfors i Finland och Stockholm i Sverige, med undantag av åren 1947, 1959 och 1971, då tävlingarna arrangerades i Göteborg. Även mellan 1999 och 2011 var Göteborg arrangörsort alla gånger som evenemanget avgjordes i Sverige, men 2013 flyttades arrangemanget återigen till Stockholm.

År 2016 arrangerades tävlingen i Tammerfors. Det var första gången som någon annan finsk stad än Helsingfors stod som arrangör av både herr- och damkampen. Även 2018 och 2020 års arrangemang ägde rum i Tammerfors, på Tammerfors stadion.

Tävlingsdagar

Finnkampen avgörs under en helg. Länge handlade det om lördag–söndag, men 1996 ändrades detta till torsdag–lördag, vilket sedan gällde de kommande åren. Därefter har man vissa år tävlat lördag–söndag, andra fredag–lördag. 2014 års tävlingar ägde rum lördag–söndag men tjuvstartade redan på fredagen med damernas stavhoppstävlingar på Narinken.

Ungdomsfinnkampen

Ungdomsfinnkampen är en tävling som anordnas i samband med Finnkampen. Denna är till för ungdomar mellan 16 och 17 år; dock prioriteras 17-åringarna då 16-åringarna har chansen även året efter. Det går till på precis samma sätt som Finnkampen förutom att endast två personer från varje land deltar i varje gren.

De svenska deltagarna kvalificerar sig till Ungdomsfinnkampen genom att prestera på Svenska Mästerskapen (SM) i friidrott, som oftast går några helger innan. Ungdomsfinnkampen 2018 äger rum under lördagen, den andra av de två dagar som de två seniorkampsgrenarna avgörs.

Mellankrigstiden

Den första Finnkampen avgjordes 1925. Den var då endast en herrlandskamp, och tävlingarna arrangerades endast vartannat år.

Under 1930-talet låg tävlingarna nere några år (1932–38), efter idrottslig missämja mellan Finland och Sverige. Sverige hade genom Sigfrid Edström fått den finländske löparen Paavo Nurmi diskvalificerad för brott mot IAAF:s amatörregler inför OS i Los Angeles 1932, där Nurmi var favorit i maratonloppet. Detta ledde till en konflikt mellan honom och den nyvalde ordföranden för Finlands friidrottsförbund Urho Kekkonen, som på segerbanketten efter meddelade att idrottsutbytet med Sverige skulle avbrytas.

Tävlingarna återupptogs i Stockholm 1939, inför att de olympiska sommarspelen 1940 skulle hållas i Helsingfors. På grund av andra världskrigets utbrott blev sommarspelen inställda, men Helsingfors Olympiastadion kom ändå till användning vid landskampen i friidrott mellan Sverige och Finland 1940. Detta år var extraordinärt nog även Tyskland med som deltagande nation, vilket innebar en förändring till två tävlande per gren för varje nation, istället för tre.

Efterkrigstiden

Inga fler tävlingar hölls därefter under kriget tills de återupptogs igen 1945, då med årliga arrangemang. Sex år senare debuterade damlandskampen, och samma år övergick herrarna till tre deltagare per land och gren. Året efter sprang endast damerna, efter att det finska herrlandslaget stannat hemma för sitt olympiska tävlande.

Under 1940-talet var ofta Sverige det vinnande laget, men sedan skulle det vända. I herrkampen vann Finland alla år från 1954 till 1964. Till 1965 års svenska seger bidrog bland annat sprintern Bosse Althoff med tre segrar och två andraplatser.

I 1975 års 5000-meterslopp ägnade finske Pekka Päivärinta åt att bland annat stänga vägen för svenska löpare; han blev senare diskad. I damkampen vann Inger Knutsson 3000 meter på 8.51,04, vilket var 1975 års näst bästa tid; snabbare var bara norskan Grete Andersen (senare känd som Grete Waitz).

1984 övergick även damerna till tre deltagare per land och gren. Finland vann både damkampen och herrkampen, den senare för fjortonde året i rad (1978 hade man exempelvis vunnit herrkampen med 72 poängs marginal). Året efter var det Sverige som vann dubbelt, och där vann Patrik Sjöberg både i höjd och längd medan de svenska herrarna (Arne Holm, Thomas Eriksson och Claes Rahm) vann trippelt i tresteg. 1985 var också första året som damerna löpte sträckan 10 000 meter, och premiäråret kom Evy Palm etta i loppet.

1992 var alla sex 1500-meterslöparna i herrtävlingen inblandade i gruff gränsande till slagsmål i en av kurvorna. Resultatet blev att alla löparna (Peter Koskenkorva, Martin Enholm, Patrik Johansson sprang för Sverige) diskades och att inga poäng utdelades.

2013 var första Finnkampen på Stockholms stadion sedan slutet av 1990-talet, efter ett antal år på Ullevi i Göteborg. De finska arrangemangen har sedan 2016 skett på Tammerfors stadion, med planer att återvända till den nyrenoverade Helsingfors Olympiastadion 2020.

Vissa år arrangeras även en separat landskamp i gång. 2018 års gånglandskamp vanns av Finland med siffrorna 38–19.

Styrkeförhållanden

I början var det jämnt på herrsidan, men från den svenska segern 1953 dröjde det till 1965 innan Sverige vann igen. Det sena 1960-talet dominerades av Sverige, men efter Sveriges vinst 1969 vann Finland varje år fram till 1985 då Sverige återigen segrade. I slutet av 1980-talet var förhållandena återigen ganska jämna, men i början av 1990-talet påbörjades en svensk dominans innan förhållandena återigen blev jämnare i slutet av 1990-talet. Finland dominerade sedan mitten och slutet av 2000-talets första decennium, innan svenskarna lyckades vinna 2009, och därmed tog sin första seger sedan 2004.

På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1951 och fram till 1970-talet, och först 1972 lyckades Finland vinna. Därefter tog Finland över och vann alla år fram till Sverige 1980 lyckades bryta trenden, för att sedan dominera det tidiga 1980-talet. Sedan följde svenska vinster, en tillfällig finländsk vinst 1984 innan Sverige återigen vann 1985 och 1986.

Därefter följde total finländsk dominans, då Finland vann alla damkamper 1987 fram till 2000. 2001, lyckades Sverige till slut vinna och vann därefter alla återstående damkamperna under 2000-talets första decennium som avslutades med att Sverige 2009 för första gången lyckades vinna samtliga fyra landskamper samma år vilket Finland redan lyckats med tio gånger (1974, 1977, 1978, 1979, 1984, 1987, 1988, 1990, 1995 och 1997). Sammanlagt vann Sverige elva kamper i rad, innan Finland bröt sviten 2012.

Den största finska segern på herrsidan togs 1978 med 72 poängs marginal (240–168), medan den största svenska herrsegern är från 1948 (62 poängs övervikt). Bland damerna är motsvarande rekord 58 för Finland 1997 och 55 för Sverige 2017.

Begreppen finndödare och Ruotsin-tappaja har återkommande använts i samband med Finnkampen. Det första begreppet står för en svensk deltagare som vunnit överraskande många poäng för Sverige och i hög grad bidragit till svensk seger. På samma sätt syftar det andra begreppet (finska för 'Sverigedödare') för en finländare som gjort motsvarande insats eller insatser för Finland. Bland de mer kända ruotsintappaja fanns Voitto Hellsten, 400-meterlöpare på 1950-talet. Begreppen har också kommit till användning i möten mellan Finland och Sverige i andra tävlingssammanhang.

De båda nationerna får poäng baserat på de individuella placeringarna i respektive gren. I individuella grenar ger en seger 7 poäng, en andraplats ger 5 poäng, en tredjeplats ger 4 poäng, en fjärdeplats ger 3 poäng, en femteplats ger 2 poäng och en sjätteplats ger 1 poäng. Deltagarna måste fullfölja grenen (genom att gå i mål eller få ett godkänt resultat) för att få poäng. I stafetter ger en seger 5 poäng och en andraplats ger 2 poäng.

Seniorkampen

Totalt vunna kamper

Herrar:   Finland 46–37   Sverige

Damer:   Finland 25–48   Sverige

År	Plats	Vinnare (herrar)	Poängresultat	Vinnare (damer)	Resultat
1925	Helsingfors	Finland	99-85	-	-
1927	Stockholm	Sverige	98-86	-	-
1929	Helsingfors	Sverige	93-90	-	-
1931	Stockholm	Finland	104-76	-	-
1939	Stockholm	Finland	112-102	-	-
1940	Helsingfors	Sverige	111-103**	-	-
1945	Stockholm	Sverige	105-79	-	-
1946	Helsingfors	Sverige	114,5-68,5	-	-
1947	Göteborg	Sverige	106-78	-	-
1948	Helsingfors	Sverige	138-76	-	-
1950	Stockholm	Sverige	123-88	-	-
1951	Helsingfors	Finland	216-194	Sverige	73-51
1952		-	-	Sverige	81-64
1953	Stockholm*	Sverige	217-193	Sverige	58-48
1954	Helsingfors*	Finland	207-202	Sverige	64-42
1955	Stockholm*	Finland	213-196	Sverige	58-48
1956	Helsingfors	Finland	209-201	Sverige	89-69
1957	Stockholm*	Finland	208-201	Sverige	64-42
1958	Helsingfors*	Finland	232-177	Sverige	66-51
1959	Göteborg*	Finland	209-200	Sverige	64-53
1960	Helsingfors*	Finland	216-194	Sverige	67-50
1961	Stockholm*	Finland	220,5-189,5	Sverige	68,5-48,5
1962	Helsingfors	Finland	219-190	Sverige	67-50
1963	Stockholm	Finland	220-190	Sverige	68,5-48,5
1964	Helsingfors	Finland	210,5-199,5	Sverige	64-53
1965	Stockholm	Sverige	210-200	Sverige	65-52
1966	Helsingfors	Sverige	208,5-199,5	Sverige	62-55
1967	Stockholm	Sverige	212-198	Sverige	66-51
1968	Helsingfors	Finland	208,5-199,5	Sverige	64-52
1969	Stockholm	Sverige	212,5-195,5	Sverige	75-60
1970	Helsingfors	Finland	227-182	Sverige	82-53
1971	Göteborg	Finland	224-183	Sverige	71-64
1972	Helsingfors	Finland	236,5-173,5	Finland	73-60
1973	Stockholm	Finland	223-187	Finland	77-69
1974	Helsingfors	Finland	207-200	Finland	75-60
1975	Stockholm	Finland	214-191	Finland	94-62
1976	Helsingfors	Finland	223-187	Finland	91-66
1977	Stockholm	Finland	212-194	Finland	86-69
1978	Helsingfors	Finland	240-168	Finland	85-72
1979	Stockholm	Finland	214-194	Finland	80-77
1980	Helsingfors	Finland	232-178	Sverige	79-78
1981	Stockholm	Finland	214-196	Sverige	81-75
1982	Helsingfors	Finland	215-193	Sverige	79-78
1983	Stockholm	Finland	234-176	Sverige	83-74
1984	Helsingfors	Finland	216-193	Finland	155-145
1985	Stockholm	Sverige	219-185	Sverige	166-156
1986	Helsingfors	Sverige	210,5-198,5	Sverige	184-138
1987	Stockholm	Finland	210,5-197,5	Finland	165-157
1988	Helsingfors	Finland	229,5-180,5	Finland	170-150
1989	Stockholm	Sverige	213-197	Finland	184-138
1990	Helsingfors	Finland	217-193	Finland	182-140
1991	Stockholm	Sverige	226-183	Finland	197-147
1992	Helsingfors	Sverige	198-187	Finland	195-149
1993	Stockholm	Sverige	215-192	Finland	198-144
1994	Stockholm	Sverige	219-190	Finland	174-170
1995	Helsingfors	Finland	213-196	Finland	196-146
1996	Helsingfors	Sverige	205,5-202,5	Finland	215-173
1997	Stockholm	Finland	207,5-198,5	Finland	223-165
1998	Helsingfors	Finland	206-200	Finland	210-178
1999	Göteborg	Sverige	210-198	Finland	212-175
2000	Helsingfors	Sverige	216-194	Finland	219-191
2001	Göteborg	Sverige	218-185	Sverige	213-197
2002	Helsingfors	Finland	223-187	Sverige	215,5-192,5
2003	Helsingfors	Finland	205-203	Sverige	208,5-201,5
2004	Göteborg	Sverige	217-191	Sverige	228,5-178,5
2005	Göteborg	Finland	212-197	Sverige	230-179
2006	Helsingfors	Finland	204-201	Sverige	226-183
2007	Göteborg	Finland	203-199	Sverige	219-189
2008	Helsingfors	Finland	215-193	Sverige	209,5-197,5
2009	Göteborg	Sverige	208-200	Sverige	213-197
2010	Helsingfors	Finland	214-195	Sverige	226-182
2011	Helsingfors	Finland	206-194	Sverige	225-182
2012	Göteborg	Sverige	220-187	Finland	223-187
2013	Stockholm	Sverige	235-173	Sverige	215-195
2014	Helsingfors	Sverige	216-193	Sverige	206-204
2015	Stockholm	Sverige	231-179	Finland	213,5-193,5
2016	Tammerfors	Sverige	210-200	Sverige	213-197
2017	Stockholm	Sverige	216-188	Sverige	232,5-177,5
2018	Tammerfors	Finland	206-202	Sverige	216-194
2019	Stockholm	Sverige	228–181	Sverige	217,5–192,5
2020	Tammerfors	Sverige	206–201	Sverige	221–186
2021	Stockholm	Sverige	230–201	Sverige	223,5–207,5
2022	Helsingfors	Sverige	227,5–204,5	Sverige	225,5–205,5
2023	Stockholm	Sverige	227–227***	Sverige	228,5–225,5

* Mellan 1951 och 1961 avgjordes damernas finnkamp på annan ort än herrarnas kamp – (1951: Jyväskylä;) 1953: Jyväskylä; 1954: Eskilstuna; 1955: Valkeakoski; 1957: Lahtis; 1958: Jönköping; 1959: Vammala; 1960: Linköping och 1961: Kouvola.

** I den samtidigt avgjorda trenationslandskampen Finland-Sverige-Tyskland blev resultatet 134-147-141. Sverige slog även Tyskland i tvelandskamp med 113-101.

*** Sverige vann på fler grensegrar.

Ungdomsfinnkampen

Totalt

Pojkar:   Finland 32–18   Sverige

Flickor:   Finland 30-20   Sverige

År	Plats	Vinnare (Pojkar)	Resultat	Vinnare (Flickor)	Resultat
1970	Helsingfors	Finland	106-95	Sverige	76-70
1971	Mölndal	Finland	101-98	Finland	74-72
1972	Inställt
1973	Stockholm	Finland	100,5-99,5	Sverige	83,5-62,5
1974	Helsingfors	Finland	102-98	Finland	80-76
1975	Stockholm	Sverige	99-95	Sverige	87-68
1976	Helsingfors	Finland	107-92	Sverige	92-64
1977	Stockholm	Finland	110-91	Finland	80-76
1978	Helsingfors	Finland	103-95	Finland	79-78
1979	Stockholm	Finland	108-93	Finland	79-78
1980	Helsingfors	Finland	118-81	Sverige	89-68
1981	Stockholm	Finland	120-79	Sverige	80,5-76,5
1982	Helsingfors	Sverige	111-89	Sverige	84-73
1983	Stockholm	Sverige	101-100	Sverige	91-66
1984	Helsingfors	Finland	92,5-108,5	Finland	79-78
1985	Stockholm	Sverige	115-86	Finland	82-75
1986	Helsingfors	Finland	118-83	Sverige	86-71
1987	Stockholm	Finland	102-98	Finland	85-70
1988	Helsingfors	Finland	103-98	Finland	82-64
1989	Stockholm	Sverige	101-98	Finland	90-67
1990	Alberga	Finland	102-97	Finland	98-68
1991	Stockholm	Sverige	103-98	Sverige	86,5-81,5
1992	Alberga	Finland	106-91	Finland	90-78
1993	Stockholm	Finland	123,5-75,5	Finland	90-78
1994	Stockholm	Sverige	101,5-99,5	Finland	93-73
1995	Helsingfors	Finland	110-91	Finland	112-56
1996	Helsingfors	Finland	104-97	Finland	96-94
1997	Stockholm	Finland	113-87	Finland	103-87
1998	Helsingfors	Sverige	110-91	Finland	97-91
1999	Göteborg	Finland	101-100	Finland	104-96
2000	Helsingfors	Sverige	103-98	Finland	108-93
2001	Göteborg	Finland	110-90	Sverige	110-90
2002	Alberga	Finland	101-98	Sverige	108-93
2003	Alberga	Finland	106-95	Sverige	104-97
2004	Göteborg	Finland	108-92	Finland	103-98
2005	Göteborg	Sverige	117-84	Sverige	107-92
2006	Alberga	Finland	106-93	Finland	105-96
2007	Göteborg	Sverige	122-76	Sverige	125-74
2008	Helsingfors	Sverige	118-81	Sverige	117-84
2009	Göteborg	Sverige	117-89	Sverige	110-91
2010	Helsingfors	Finland	106-88	Finland	119-82
2011	Helsingfors	Finland	110-91	Sverige	104-95
2012	Göteborg	Finland	101-98	Sverige	117-83
2013	Stockholm	Finland	103-98	Sverige	105-96
2014	Helsingfors	Finland	107-92	Finland	112-86
2015	Stockholm	Sverige	112-87	Finland	104-94
2016	Tammerfors	Sverige	101-97	Finland	117,5-83,5
2017	Stockholm	Finland	108–93	Finland	107–94
2018	Tammerfors	Sverige	112–89	Finland	109–91
2019	Stockholm	Sverige	116–85	Finland	109,5–91,5
2020	Inställt på grund av Coronaviruspandemin
2021	Stockholm	Sverige	108–101	Finland	110–102

Herrar

Gren	Resultat	Namn	Datum	Plats
100 m	10,19	Peter Karlsson	23 augusti 1996	Helsingfors
200 m	20.47	Johan Wissman	9 september 2007	Göteborg
400 m	45,79	Markku Kukkoaho	17 augusti 1974	Helsingfors
800 m	1.44,50	Pekka Vasala	20 augusti 1972	Helsingfors
1 500 m	3.36,06	Samuel Pihlström	3 september 2023	Stockholm
3 000 m	8.17,73	Andreas Almgren	4 september 2021	Stockholm
5 000 m	13.29,26	Andreas Almgren	4 september 2021	Stockholm
10 000 m	28.04,86	Martti Vainio	12 augusti 1978	Helsingfors
10 km väg	29.50	Jonas Glans	3 september 2022	Helsingfors
		Mohammad Reza
		Emil Millán de la Oliva
4x100 m	39,14	Finland Eetu Rantala Otto Ahlfors Oskari Lehtonen Samuel Purola	31 augusti 2018	Tampere
4x400 m	3.05,81	Sverige Emil Johansson Anders Pihlblad Andreas Kramer Nick Ekelund-Arenander	5 september 2021	Stockholm
3 000 m hinder	8.20,80	Anders Gärderud	18 augusti 1974	Helsingfors
110 m häck	13,44	Robert Kronberg	2 september 2000	Helsingfors
400 m häck	48,86	Niklas Wallenlind	30 augusti 1992	Helsingfors
10 000 m gång	38.03,95	Perseus Karlström	24 augusti 2019	Stockholm
Höjdhopp	2,35	Stefan Holm	4 september 2004	Göteborg
Stavhopp	6,00	Armand Duplantis	24 augusti 2019	Stockholm
Längdhopp	8,24	Tobias Montler	5 september 2021	Stockholm
Tresteg	17,51	Christian Olsson	5 september 2003	Helsingfors
Kulstötning	20,86	Reijo Ståhlberg	12 augusti 1978	Helsingfors
Diskus	69,42	Daniel Ståhl	25 augusti 2019	Stockholm
Slägga	79,35	Olli-Pekka Karjalainen	24 augusti 2002	Helsingfors
Spjutkastning	89,00	Seppo Räty	29 augusti 1992	Helsingfors
Trekamp	2 445	Fredrik Samuelsson	4 september 2021	Stockholm

Damer

Gren	Resultat	Namn	Datum	Plats
100 m	11,31	Mona-Lisa Strandvall	1 september 1973	Stockholm
		Linda Haglund	12 augusti 1978	Helsingfors
200 m	22,95	Irene Ekelund	8 september 2013	Stockholm
400 m	50,78	Riita Salin	17 augusti 1974	Helsingfors
800 m	2.00,50	Malin Ewerlöf	29 augusti 1998	Helsingfors
1 500 m	4.09,32	Sara Lappalainen	2 september 2023	Stockholm
3 000 m	8.51,04	Inger Knutsson	2 augusti 1975	Stockholm
5 000 m	15.14,09	Sarah Lahti	3 september 2023	Stockholm
10 000 m	31.57,15	Midde Hamrin	19 augusti 1990	Helsingfors
10 km väg	32.32	Sarah Lahti	2 september 2023	Stockholm
4x100 m	43,61	Sverige Emma Rienas Carolina Klüft Jenny Kallur Susanna Kallur	27 augusti 2005	Göteborg
4x400 m	3.32,40	Finland Aino Pulkkinen Ronja Koskela Viivi Lehikoinen Mette Baas	4 september 2022	Helsingfors
3 000 m hinder	9.33,25	Emilia Lillemo	3 september 2023	Stockholm
100 m häck	12.80	Susanna Kallur	9 september 2007	Göteborg
400 m häck	54.58	Ann-Louise Skoglund	10 augusti 1986	Helsingfors
5 000 m gång	20.54,42	Sari Essayah	26 augusti 1995	Helsingfors
Höjdhopp	2,01	Kajsa Bergqvist	24 augusti 2002	Helsingfors
Stavhopp	4,73	Angelica Bengtsson	6 september 2020	Tampere
Längdhopp	6,82	Ringa Ropo-Junnila	20 augusti 1989	Stockholm
Tresteg	14,34	Heli Koivula	24 augusti 2002	Helsingfors
Kulstötning	18,65	Fanny Roos	4 september 2021	Stockholm
Diskus	61,87	Anna Söderberg	30 augusti 2008	Helsingfors
Slägga	73,09	Krista Tervo	3 september 2023	Stockholm
Spjutkastning	63,56	Paula Tarvainen	25 augusti 2006	Helsingfors
Trekamp	2 727	Bianca Salming	4 september 2021	Stockholm

Sveriges maskot är lodjuret Kalo (en sammanslagning av Kal och Lo) som togs fram till världsmästerskapen i friidrott 1995 i Göteborg och sedan tog Finnkampen över maskoten. Finlands maskot är ett lejon.

Finnkampen finns sedan 1999 även i innebandy, och spelas under andra halvan av kalenderåret. Första året spelades den för herrar, damer och herrjuniorer och sedan år 2000 spelades den även för damjuniorer.

Även inom poker tävlas det mellan Sverige och Finland. Pokerfinnkampen 2007 avgjordes i Tallinn, Estland som anses vara neutral plan för de tävlande.

• Ungdomsfinnkampen

•   Wiki Commons har media som rör Finnkampen.
  Bilder & media
• Finnkampen (svenska)
• Suomi-Ruotsi-maaottelu (finska)(svenska)
• Evenmanget i SVT:s öppna arkiv (svenska)