Europeiska arbetarpartiet, EAP, även LaRoucherörelsen i Sverige, är ett politiskt parti i Sverige som betecknar sig som en del av den amerikanska LaRouche-rörelsen, grundad av den amerikanske självlärde ekonomen och politikern Lyndon LaRouche.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Denna artikel saknar i stor utsträckning källor samt källor som ej består av partiets egna skrifter. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Partiledare är Kjell Lundqvist.
Europeiska arbetarpartiet | |
Förkortning | EAP |
---|---|
Land | Sverige |
Partiledare | Kjell Lundqvist |
Politisk ideologi | Konspirationism Klimatskepticism |
Politisk position | Högerextrem |
Internationellt samarbetsorgan | LaRouche-rörelsen |
Riksdagen | |
Röstandel | 0,003 % |
Mandat | 0 / 349 |
Europaparlamentet | |
Röstandel | 0,0007 % |
Mandat | 0 / 20 |
Webbplats | |
www.larouche.se | |
Svensk politik Politiska partier Val |
Partinamnet kommer sig av att partiet från början såg arbetarrörelsen som sin huvudmålgrupp. Från att sedan 1970-talet av svenska Säkerhetspolisen ha beskrivits som vänsterextremt med rötter i kommunistisk ideologi och uttryckta sympatier för Sovjetunionen, utvecklades det senare bortom höger-vänster-skalan, och närmade sig fascism och högerextremism, det sistnämnda även enligt försvarsmakten.
Utmärkande för partiet är personkult av grundaren Lyndon LaRouche, konspirationistisk världsåskådning, sektliknande organisation, utopism, inslag av antisemitism och motstånd mot miljörörelsen. Partiets verksamhet och kampanjer har ofta skett via syster- och underorganisationer.
Liksom LaRouche-rörelsen i stort har även EAP en starkt tillväxtpositiv ideologi, vilken kombineras med en lika stark tro på storskaliga infrastrukturprojekt (främst magnettåg och fissionskraft), förordandet av bankreformer (främst bankdelning) samt avfärdandet av teorin om global uppvärmning. [källa behövs]Partiet karaktäriserades från början som vänsterextremistiskt, men under 1980-talet svängde det mot att karaktäriseras som högerextremistiskt.
EAP är en del av en internationell rörelse grundad av amerikanen Lyndon LaRouche. I början av 1970-talet lät LaRouche grunda European Labour Committees i flera europeiska länder och ett europeiskt högkvarter i västtyska Wiesbaden. I Sverige bildades en lokal ELC-grupp 1974 som började utge tidskrifterna Ny Solidaritet och Internationell Bulletin. I Ny Solidaritet nr 7 1974 förklarades att syftet var att skapa en enhetsfront mellan kommunister, socialister, fackföreningar och vänstersocialdemokrater. Genom ett program för att utvidga handeln mellan Comecon-länderna och Västeuropa och utvecklandet av fusionskraften skulle mänsklighetens problem kunna lösas.
1976 omvandlades den svenska gruppen till ett politiskt parti, Europeiska Arbetarpartiet, med syfte att göra EAP till det enda kommunistiska masspartiet i Sverige. Till skillnad från andra organisationer i den svenska vänsterrörelsen talade partiet inte om klasskamp eller revolution utan istället framtonade bilden av en organisation som var tillväxt- och företagsvänligt.
Partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger och CIA som ansvariga för världens problem. Dessutom kritiserar partiet knarkhandeln i världen och menar att det styrs av det brittiska imperiet. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och François Mitterrand har av partiet misstänkts för att vara krigsförbrytare betalda av CIA.
Partiet var stark anhängare av kärnkraft och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU. EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen (linje 1 och linje 2) till att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från näringslivet.[källa behövs]
Partiet var också anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS-planet samt svenska neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell. Partiet tog stark ställning för kapitalism och nyliberala avregleringar samt blev allt mer extremistisk i sin ideologi. EAP förde en aggressiv kampanj mot Olof Palme som man nu påstod var betald av KGB.
EAP kontrollerade den 1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Alice Cooper och Rolling Stones. 1984 bildade den internationella LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet med Lyndon LaRouches hustru Helga Zepp-LaRouche som chef.
Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet och deras eventuella ansvar i mordet. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy, även han aktivist i EAP, lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA.[källa behövs] Uppmärksamheten hjälpte inte partiet vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. De politiska framgångarna uteblev även under 90-talet och i riksdagsvalet 2014 erhöll partiet endast 140 röster.
Under 1990-talet höll partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom Schillerinstitutet. EAP har så smått dykt upp igen under början av 2000-talet och har bland annat delat ut flygblad vid Stockholms universitet, Uppsala universitet och Södertörns högskola.[källa behövs]
Partiet har genom årtionden i Förenta staterna och Sverige mottag mycket kritik för sin organisation, sina politiska ställningstaganden och sin retorik.
Partiet har ömsom karaktäriserats som vänsterextremistiskt, ömsom högerextremistiskt. Sedan 1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen.
EAP:s verksamheter och kampanjer har ofta skett via syster- och underorganisationer.
1985 beskrev Washington Post LaRoucherörelsens ideologiska odyssé från "gammal vänster" till "yttersta högern" i artikeln Ideological Odyssey: From Old Left to Far Right.
Enligt citat i SOU 2002:91, Hotet från vänster, beskrev Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, partiet på följande sätt i Specialorientering nr 7/1987:
I SOU 2002:91 inbegrips dock partiet i vänsterrörelsen, där man också kan läsa följande om utvecklingen från 1982 och framåt:
I SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980, kan man läsa följande:
Partiet självt hävdar att en vänster- eller högerkategorisering inte är relevant och att en sådan beskrivning av rörelsen har andra orsaker.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Europeiska arbetarpartiet, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.