En anglikan är en person som tillhör någon av Anglikanska kyrkogemenskapens medlemskyrkor, det vill säga kyrkor i gemenskap med Ärkebiskopen av Canterbury.
Dessa kallas för anglikanska kyrkor, episkopalkyrkor (i synnerhet i Skottland och USA) eller heliga katolska kyrkor (i synnerhet i Japan och Kina).
Sedan 1800-talet finns det även ett antal kyrkor som har brutit sig ur den anglikanska kyrkogemenskapen som kallar sig för anglikaner, så kallade continuing churches.
Alla anglikaner tillhör en kyrka som erkänner den apostoliska trosbekännelsen, den nicenska trosbekännelsen, bibelläsning på folkspråket, firandet av dop och eukaristi, samt det tredelade apostoliska kyrkliga ämbetet som diakon, präst och biskop. Den dagliga ottesången och aftonsången enligt Den Allmänna Bönboken, eller någon motsvarande alternativ gudstjänstbok, har en stark ställning i anglikansk andlighet. En positiv syn på kanonisk rätt utgör en del av anglikansk identitet. I övriga frågor är den teologiska bredden och mångfalden mycket stor, både i äldre tid och i vår tid.
De trettionio artiklarna har skiftande ställning i anglikanska kyrkor. Somliga anglikanska kyrkor använder dem inte alls, och Lambethkonferensen 1968 gjorde tydligt att de inte utgör en nödvändig gemensam nämnare för anglikanska kyrkor. Många betraktar dem som historiska dokument vittnande om Engelska kyrkans teologi i äldre tid, men inte normerande för alla tider och platser, och i vår tid snarare en bland flera "inspirationskällor" (tillsammans med den tidiga kyrkans trosbekännelser och Den allmänna bönboken). Några anglikaner, vanligtvis tillhörande den konservativt evangelikala flygeln, betraktar dem som bindande och förpliktigande. Ytterligare några hävdar att inte alla artiklar har samma tyngd. Innehållet i några av dem accepteras av de flesta anglikaner, men inte nödvändigtvis på grund av att innehållet råkar finnas i Artiklarna. Samma bredd av synsätt finns rörande den athanasianska trosbekännelsen.
Icke-anglikaner beskriver ibland anglikaner som "protestanter". Många anglikaner finner beteckningen protestantisk missvisande för att beteckna deras kyrkoidentitet, och föredrar "katolsk och reformerad".
Det är vanligt att anglikaner beskriver anglikanismen som Via media, en kristendomsform som varken är romersk-katolsk eller protestantisk, utan en kompromiss mellan dem båda, som är både katolsk och reformerad . Vid 1930 års Lambethkonferens beskrevs anglikanismen på följande sätt:
Det officiella namnet på de anglikanska kyrkorna i Japan respektive HongKong är Japanska Heliga Katolska Kyrkan och Heliga Katolska Kyrkan i Kina.
Ordet "protestant" förekommer endast i ett fåtal dokument som påverkar anglikanska kyrkor. Ett sådant dokument är 1701 års engelska tronföljdsordning, som kallar den Engelska kyrkans kungliga medlemmar för "protestanter" (vilket kan förklaras med att Vilhelm III av England var dubbelansluten till den presbyterianska Skotska kyrkan och den reformerta kyrkan i Nederländerna); Ett annat är den Amerikanska Episkopalkyrkans konstitutioner från 1790, som använder benämningen Protestantiska Amerikanska Episkopalkyrkan, men denna benämning är sedan 1964 ett andrahandsalternativ till det nuvarande officiella namnet, för att inte leda till förväxlingar med de reformerta kyrkorna.
På följande punkter skiljer sig anglikanskt kyrkoliv från kalvinism:
På följande punkter skiljer sig anglikansk teologi från romersk-katolskt kyrkoliv:
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Anglikan, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.