Cirkus: Vanligtvis ett resande sällskap bestående av deltagare

För andra betydelser, se Cirkus (olika betydelser).

Cirkus
Betydelse – nöjes- och scenkonstföreställning med mycket akrobatik, jonglerande, clowner och dresserade djur Bakgrund – 1700-talet, med antika förebilder Miljö – i stora tält, tidigare i fasta cirkusbyggnader

Cirkus är ett programformat, bestående av tre komponenter: Kavalleriets ryttarkonster, manege och gatuartisteri. Den klassiska cirkusen spelas idag främst i tält och fasta cirkusbyggnader. Cirkus är även namnet på de arrangerande företagen.

Akrobater, balansartister, trollkonstnärer, clowner och så vidare är även stommen i varieté och nycirkus. I dessa sammanhang är spelplatsen ofta en teaterscen eller utomhus. Oavsett vilket uttryck det handlar om, är det samma artister med samma färdigheter som uppträder.

Förhistoria

Ofta börjar beskrivningen av cirkus i det gamla Romarriket. Därifrån kommer namnet cirkus och formen på arenan, men inte programformatet. Cirkus Maximus var en rännarbana för tävlingar med häst och vagn. På imperiets amfiteatrar som Colosseum bjöds gladiatorspel, djurhetsningar och offentliga avrättningar. Troligen uppträdde gatuartister utanför arenorna, men de var inte en del av föreställningarna.

Moderna cirkusen föds

Dagens klassiska cirkus har sina rötter på brittiska ridskolor, vilka ofta drevs av tidigare kavallerister. I denna miljö formades även dagens hästsport, vilket är förklaringen till varför cirkuspersonal ännu bär uniform och flera av cirkusens discipliner med djur också är grenar inom hästsporten, till exempel högre skolans dressyr, kür, voltige och frihetsdressyr.

 

1766 lämnade underofficeraren Philip Astely det engelska kavalleriet. Han började som ridlärare och efter två år drev han sitt eget ridfält, där han även uppträdde med avancerade konster till häst  Den första kända föreställningen hölls 9 januari 1768. Han fann att konsterna med fördel för både häst och ryttare utfördes i en cirkel och kompletterade senare sina föreställningar med akrobater, jonglörer, clowner och pantomimer.

Cirkeln för uppträdanden fick namnet manege och runt den placerades sittplatser och sedan fortsatte det med väggar, tak, läktare i flera våningar och en scen vid sidan manegen för pantomimer. Denna första cirkusbyggnad stod klar 1799 och döptes till Astley´s Royal Amphitheatre of Arts.

Internationell spridning

Philip Astley öppnade 1782 en cirkus även i Paris, kallad Cirque Olympique.

En av Astleys efterföljare Charles Hughes startade egen verksamhet 1782 och valde att kalla sig The Royal Circus. 1807 kom detta ord (cirque på franska) att lanseras av den italienska familjen Franconi. Familjens framgångar lade grunden till att circus/cirque/circo kom att etableras som det vanligaste ordet för konstformen. Om någon annan hunnit först till Paris kunde det lika gärna ha blivit hippodrom vilket användes av andra arrangörer.

1793 kom cirkusen till USA, där den första föreställningen skedde i Philadelphia. Samma år lanserades cirkuskonsten i Ryssland av ovannämnde Hughes, medan den brittiske konstryttare James Price ledde sitt sällskap – via Tyskland – till Sverige redan 1787.

Under 1800-talet kom Frankrike och senare Tyskland att etableras som stora europeiska cirkusländer.

Utveckling

Cirkusen presenterades länge utomhus, i ridhus eller byggnader. Själva byggnaden kunde vara provisorisk eller permanent. Ofta innehöll dessa såväl manege som scen. Cirkustälten var en amerikansk innovation som kom till Europa under andra halvan av 1800-talet och det dröjde till efter sekelskiftet innan tälten dominerade.

Cirkuskonsten nådde USA 1793. Där skapade entreprenörerna P.T. Barnum och James A. Bailey en extravagant cirkusform med tre maneger och en omgivande oval rännarbana. Efter sammanslagning med Ringlings Bros. blev det världens under många år största cirkus, Ringling Brothers and Barnum Bailey. Trolle Rhodin från Sverige var under många år dess artistiske ledare. Denna mer komplicerade cirkusform har dock aldrig slagit igenom utanför Nordamerika.

1900- och 2000-talet

Cirkuskonsten har utvecklats på olika sätt runt om i världen. I ursprunget kretsade cirkus runt hästarna, kompletterade med akrobater av olika slag, lindansare, jonglörer, trollkonstnärer, clowner och pantomimer.

Med början i Tyskland blev andra djur en del av cirkusarnas föreställningar, vilket hänger samman med att Tyskland var ett centrum för handel med exotiska djur, främst  till djurparker. Den vägen blev elefanter, lejon, tigrar, isbjörnar, giraffer och så vidare en del av cirkus i många länder.

I Sverige var dessa djur länge sällsynta, men det ändrades under andra världskriget då hela cirkusar med djur och allt tog sin tillflykt till neutrala Sverige.

International Circus Festival of Monte-Carlo är sedan 1974 en årlig festival och var första gången cirkusartister kunde få utmärkelser, träffas och få idéer från varandra under organiserade former.

 

Redan 1787 kom den engelske konstberidaren James Price med sin fru Rosalia Price, som var akrobat, med sällskap till Sverige och Stockholm, med tillstånd och hjälp av kung Gustav III. De första föreställningarna spelades på Barnhuskällarens gård vid Drottninggatan och innefattade till en början bara akter till häst. Sällskapet stannade i Stockholm till våren 1788 och besökte även Göteborg och andra platser.

Price följdes av andra sällskap från England, Tyskland och Frankrike. Cirkus var ännu inte ett etablerat begrepp utan programformatet kallades för konstberidaresällskap, cirkus och hippodrom, vilket är anledningen att cirkusbyggnaden i Malmö, invigd 1899, heter Hippodromen. Men oavsett namnet hade programmen samma innehåll: Konster till häst och ibland med hundar, akrobatik, balansnummer, jonglering och pantomimer. Vilda djur förekom bara undantagsvis.

Från början spelades cirkus utomhus, men snart började sällskapen hyra in sig i ridhus och i större städer uppfördes fasta cirkusbyggnader. Tält blev vanligt förekommande först i början av 1900-talet.

På 1800-talet kom flertalet cirkusar som turnerade i Sverige från Tyskland, Frankrike och England. Några stannade kvar i landet och mest kända är familjerna Bronett, Schreiber, Schumann, Gautier och Houcke. Cirkusar med säte i Sverige var och är fortfarande produktionsbolag. Fram till 1980-talet inskränkte sig den egna djurhållningen till hästar och hundar. Andra djurslag och artister hyrdes in för produktioner. Cirkusar som startade på 1980-talet valde i flera fall egen djurhållning, beroende på kritik för att svenska myndigheter inte hade kontroll över hur djur tränades och sköttes utomlands.  

Svenska cirkusartister

Sverige har en unik cirkustradition i fråga om artister. Under de första hundra åren var artisterna självlärda, gick i lära hos etablerade artister och cirkusar eller kom från artistfamiljer.

På 1920-talet blev hälsa och träning populärt, men alla attraherades inte av lagidrott och linggymnastik. Det blev på modet att träna vad som då kallades frigymnastik, kraftsport eller frisksport. Möjligheter till träning erbjöds i föreningslivet och här utmärkte sig Svenska Frisksportförbundet. Många tränade på eget hand, inspirerade av tidningarna Swing och Frisksport.

Vissa utvecklade träningen till akter, för att framträda i folkparker och föreningslivets många arrangemang. De upptäcktes på folkparkernas och Barnens Dags talangjakter och presenterades för arrangörer på folkparkernas artistforum. Folkparkernas riksstyrelse förmedlade även cirkusartister och drev egna turnerande varietégrupper. Mest känd var Malmstenstruppen.

Under den här perioden blev Sverige internationellt känt som ett drivhus för artister. Hit kom representanter för cirkusar och varietéer från Europa och USA. John Ringling North, direktören för världens största cirkus, amerikanska Ringlings Bros. and Barnum & Baley Circus besökte Sverige vid flera tillfällen, på jakt efter talanger. Ett stort antal svenska artister fick internationella karriärer. Man kan med fog tala om ett svenskt cirkusunder, av samma omfattning som dagens pop- och dataspelsunder.

Svensk cirkus idag

Cirkuskonstens olika uttryck har trängts tillbaka i Sverige. I många sammanhang har den ersatts av musik. Det gäller främst varietén som förr var ett viktigt programformat inom populärkulturen.

Idag består svensk cirkus dels av offentligt finansierad nycirkus, vilket i huvudsak är en storstadsföreteelse, dels av klassiska turnerande cirkusen som finansieras med biljettintäkter och är fortsatt efterfrågan utanför storstäderna. På många mindre orter är cirkus årets enda professionella kulturbesök.

Trots frånvaron av vilda djur blev de svenska cirkusarna hårt ansatta av djurrättsorganisationer och politiker. Kampanjen mot vilda djur på cirkus kulminerade 2016 - 2017 och ledde till att 80 procent av kulturområdet försvann. Tre företag överlevde: Cirkus Brazil Jack, Cirkus Olympia och Cirkus Rhodin. 2019 spelade de tillsammans 500 föreställningar över hela landet, inför 150 000 betalande åskådare.

Förbjudna cirkusdjur

Alla vilda djur relevanta för cirkus förbjöds 1959 av Sveriges regering, med undantag av elefanter och sjölejon. De senare har pensionerats på frivillig väg. 2013 uppträdde elefanter och sjölejon för sista gången i en svenska manege. Sista gången elefanter framträdde i Sverige var 2014, på en tysk cirkus. Elefanter och sjölejon på cirkus förbjöds 1 januari 2019.

Kritik

Kritik mot cirkusverksamheten som sådan, eller mot enskilda cirkusföretag, förekommer då och då. Bland annat anser organisationer som Djurens Rätt att djur generellt inte bör användas på cirkus. Cirkusföretagen och Akademien för Cirkuskonstens bevarande i Sverige anser att kravet strider mot regeringsformens likabehandlingsprincip. Deras krav är att lag, förordning och författning gäller lika för alla som använder djur för uppvisningar, tävlingar och utställningar.

Cirkus och Covid-19

Alla former av cirkus påverkades av pandemin. De klassiska cirkusarna tvingades ställa in två säsonger, 2020 och 2021. Alla ansökte om krisstöd hos Kulturrådet. Alla beviljades stöd och överlevde. Pandemin gav också myndigheter en mer nyanserad bild av kulturområdet. En spridd uppfattning har varit att cirkusar är kringresande sällskap som lever vid sidan om samhället, utanför myndigheternas kontroll. Ansökningarna visade att svenska cirkusar är familjeägda aktiebolag med god ordning på bokföring och turnéläggning. Den goda ordningen gäller även djurhållningen, visar en utredning presenterad 2019 av Akademien för Cirkuskonstens bevarande i Sverige. Akademien representerar cirkusarna i Jordbruksverkets dialoggrupp djurskydd.

 

 

 

Till en början skedde cirkusföreställningarna under bar himmel. Philip Astley skapade de första fasta cirkusbyggnaderna, och under 1800-talet blev de helt inbygga, teaterliknande byggnaderna allt fler. Dessa hade ofta både manege och scen, och de populära pantomimer syntes i båda miljöerna.

Den moderna cirkusens utformning inspirerades inte minst av Cirque des Champs-Élysées i Paris, uppförd 1843 under ledning av Louis Dejean och ritad av en J.I. Hittorff. Byggnaden hade en helt rund form och den saknade en fast scen. Byggnaden, som rymde 4 000 åskådare, revs strax före år 1900. Nära Place de la République i Paris finns ännu under det tidiga 2000-talet Hittorffs Cirque d'Hiver ('Vintercirkusen', invigd 1852).

Under 1800-talet och början av 1900-talet uppfördes i flera europeiska huvudstäder fasta byggnader för cirkus, med runda maneger och bekväma sittplatser. I sidobyggnader fanns också djurstallar och rekvisitahallar.

 

Även ett antal andra äldre cirkusbyggnader, byggda fram till förra sekelskiftet, finns ännu kvar. Här ingår följande:

• Blackpool Tower Circus, uppförd 1894
• Hippodrome i London öppnades år 1900.
• Great Yarmouth Hippodrome, 1903
• Royal Theater Carré Amsterdam, 1887.

I Norden finns enstaka av de äldre cirkusbyggnaderna kvar:

• Cirkusbygningen på Axeltorv i Köpenhamn, öppnade 1886.
• Cirkusbygningen, Århus
• Djurgårdscirkus, invid Skansen huvudentre på Djurgården, invigdes den 25 maj 1892.
• Hippodromen i Malmö, byggd 1899 (del av Malmö stadsteater)
• Furuvik, Gävle, 1946.
• Cirkus, Linköping (numera kontor)

Nedanstående nordiska cirkusbyggnader har rivits:

• Lorensbergs Cirkus (riven 1969)
• Rullans cirkusbyggnad, Sundsvall (riven)
• Cirkus Verdensteater, Oslo (riven 1935)
• Cirkusbyggnaden, Helsingfors (riven)

Cirkustält

Moderna cirkusar arrangerar sina företällningar nästan enbart i stora tält. Denna hantering började i USA i början av 1800-talet. I Sverige är cirkustält kända sedan 1880-talet.

I ett cirkustält av modernt snitt är tältduken uppspänd med hjälp av ett antal metallmaster. En mängd stormstänger spänner oftast ut tälttaket. "Rundseglet" är tältväggen runtom, och denna bärs upp av rondell- eller bardunstänger plus barduner (rep eller spännband) som fästs i marken med jordankare.

Cirkusar i Europa

Nedan listas ett antal Europeiska cirkusar från senare år:

• Circus Krone, Barum och Roncalli i Tyskland
• Ringling Bros. and Barnum & Bailey i USA
• Knie och Nock i Schweiz
• Gruss, Zavatta och Medrano i Italien
• Mundial i Spanien
• Benneweis, Arena och Dannebrog i Danmark
• Arnardo, Merano och Agora i Norge
• Finlandia i Finland]
• Cirkus Brazil Jack, Cirkus Olympia och Cirkus Rhodin i Sverige

Cirkusföretag i Sverige

Förteckningen gäller cirkusar som varit aktiva de senaste 40 åren. Cirkus Scott har meddelat att de avser att återuppta verksamheten våren 2022.

• Sveriges Cirkusmuseum
• Akademien för Cirkuskonstens bevarande i Sverige.
• Circopedia

• Jacksons Circuslinks (engelska)(tyska)