Blodgrupp: Klassificering av blod från olika individer inom en viss art

Vid blodtransfusioner är det nödvändigt att kontrollera att blodet som ska tillföras är kompatibelt med patientens blod, eftersom svåra komplikationer annars kan uppstå.

År 1901 upptäckte Karl Landsteiner blodgrupperna A, B och 0 (noll), och blev 1930 tilldelad Nobelpriset i medicin för denna upptäckt. Typ 0 kallades ursprungligen typ C, men blev på svenskan blodgrupp 0., och i de flesta andra språk blodgrupp O (för det tyska ordet "ohne", som betyder "utan"). Även på svenskan kan man använda termen blodgrupp O. Typ AB upptäcktes året efter.

Det finns omkring 35 olika grupper av antikroppar som förekommer i blodet, som korrelerar till antigen som finns på ytan av de röda blodkropparna, och som är ovanliga eller begränsade till etniska grupper. De vanligaste indelningarna är AB0 och Rh, men andra viktiga blodgrupper förekommer.

AB0-systemet

AB0-systemet (eller ABO-systemet, där O står för tyskans "ohne Antigene", "utan antigen") är den vanligaste indelningen av blodgrupper. Redan år 1900 upptäckte Karl Landsteiner AB0-systemet genom att blanda röda blodkroppar med serum från olika individer. Det resulterade i att blodet agglutinerade (klumpade ihop sig) till följd av de antikroppar som binder in till antigenen i AB0-systemet. Antigenerna i AB0-systemet består av oligosackarider, glykoproteiner och glykolipider. De byggs ihop av enzymer som finns kodade i generna hos varje individ. Därmed kodar inte generna för antigenerna som finns på de röda blodkropparna, utan för enzymerna som bygger antigenerna. Dessa enzymer kallas A-transferas och B-transferas.

I AB0-systemet finns tre antigener: A, B och H. De bildar fem olika blodgrupper: A, B, AB, 0 och den mycket sällsynta Bombay.

 

A
Har antigener av typ A på sina röda blodkroppar. Dessa bildas genom att A-transferas bygger på A-substans på den redan existerande H-substansen.
De med blodgrupp A bildar antikroppar mot B-antigenen.
A₁ och A₂
Det finns undergrupper av A. De vanligast förekommande kallas A₁ och A₂. Skillnaden mellan A₁ och A₂ är det enzym som fäster A-substansen vid H-substansen; en mutation (deletion och en frameshift-mutation) i genen som kodar för A-transferas orsakar ett förlängt protein. Det gör att enzymet blir ineffektivt och resulterar i att en person med blodgrupp A₂ har färre A-substanser och fler H-substanser på sina röda blodkroppar än en person med A₁. Ungefär 80 % av alla med blodgrupp A har undergruppen A₁, och resterande 20 % har A₂.
B
Har antigener av typ B på sina röda blodkroppar. De med blodgrupp B har gener som kodar för B-transferas som bygger på B-substans på den redan existerande H-substansen.
De med blodgrupp B bildar antikroppar mot A-antigenerna.
AB
Personen har både A- och B-antigener till följd av förekomst av både A- och B-transferas.
De med blodgrupp AB saknar antikroppar inom AB0-systemet.
0 (eller O)
Det förekommer varken A- eller B-antigener eftersom inget A- eller B-transferas finns. H-substansen förblir H-substans då inga andra substanser byggs på.
De med blodgrupp 0 har antikroppar mot både A och B. Dessa antikroppar är dock inte separata, utan är en AB-antikropp.

Om blod innehållande A-antigenen blandas med blod vars plasma innehåller antikroppar mot den (B eller 0) så reagerar kroppens immunförsvar. Den regelbundna bildningen av antikroppar i en människas blod uppkommer först 3 månader efter födseln. Antikropparna till AB0-systemet uppkommer naturligt till följd av de bakterier vi lever med (i tarmarna). I vanliga fall bildas inte antikroppar naturligt, utan vi behöver bli utsatta för främmande antigen för att bilda antikroppar. Eftersom bakterierna lever med oss hela livet blir vi konstant utsatta för de antigen vi inte redan har och därmed har vi alltid antikroppar mot den motsatta blodgruppen. Antikroppar i AB0-systemet är av IgM-typ, men förekommer även som IgG och IgA.

Rh

Rh-systemet (Rhesusfaktor, namnet kommer från Rhesusapa) består av flera olika antigener. Det vanligaste är RhD och det antigen man syftar på när man pratar om att man är positiv eller negativ ihop med AB0-systemet. Rh innefattar utöver D även C, c, E, och e. I Rh-systemet har man antingen antigenen eller inte. Det vill säga exempelvis har man antingen C eller så har man det inte.

Antikroppar i Rh-systemet finns inte naturligt, utan uppkommer först när man utsätts för ett antigen som man inte själv besitter. Om man exempelvis inte har antigenet D och får en blodtransfusion med röda blodkroppar som har D-antigen, finns det en viss risk att kroppen bildar antikroppar mot D. Vid den första transfusionen händer inte så mycket eftersom det tar ca 5 dygn för kroppen att bilda antikropparna. Vid en ny blodtransfusion finns antikropparna redan och kan orsaka en transfusionsreaktion.

AB0- och Rh-systemet kombineras

 

AB0- och Rh-systemet kombineras för att förenkla kompatibilitetsbedömningen inför blodtransfusioner. Bloddonation fungerar normalt enligt följande givarsystem:

I extremt akuta sjukdomsfall där en fullständig utredning inte hinner genomföras innan blodtransfusion påbörjas används 0 Rh-negativt (0 Rh−) blod tills patientens blod är grupperat och korstestat mot olika givares blod.

Bombay

Ungefär fyra personer per miljon saknar H-transferas. Följaktligen har blodkropparna ingen H-substans som A- eller B-substans kan byggas på även om de skulle ha anlagen för A- eller B-transferas. Dessa personer kan bara ta emot blod från andra som saknar H-substans, men kan donera till alla andra i AB0-systemet. Blodgruppen upptäcktes 1952 i Mumbai (då Bombay) i Indien, där den förekommer hos en på tiotusen.

Förekomst

Fördelningen varierar i olika delar av världen, men även lokala variationer kan förekomma. Till exempel förekommer B-antigenet hos uppemot 30 % hos vissa indianstammar i nordvästra Nordamerika, medan den i närliggande områden kommer upp i så lite som 10 %.

Arv

Barns blodgrupp beror på vilken eller vilka blodgrupper som dess biologiska föräldrar har:

Andra blodgruppssystem

Det finns även andra blodgruppssystem beskrivna, totalt ungefär 35 stycken olika. Exempel är Duffy-blodgruppssystemet, Kells blodgruppssystem, MNS-blodgruppssystemet och Lewis blodgruppssystem. De utgör tillsammans över 350 olika blodgrupper. En del är kliniskt signifikanta, det vill säga de är av betydelse vid blodtransfusioner för att undvika transfusionsreaktioner. Andra har mindre betydelse vid blodtransfusioner. Det är därför inte korrekt att 0 Rh- blod skulle vara universalgivare, då det finns fler blodgruppssystem att ta hänsyn till.

• Blodgruppsfördelning
• Blodgruppsdieten
• Blodgruppstatuering

• Daniels, Geoff; Bromilow Imelda, Berséus Olle (2008). Blodgruppsserologi (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 10720564. ISBN 978-91-44-04808-6 
• ”Blod är livsviktigt”. Geblod.nu. 25 februari 2014, 12:49. Arkiverad från originalet den 10 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150710151909/https://geblod.nu/fakta/. Läst 28 juli 2015. 

Fotnoter

• Blodgrupper på 1177 Vårdguiden
• Om blod och blodgrupper på GeBlod.nu