Bertil Boo: Svensk sångare (baryton)

Boo växte upp som yngst av 15 syskon. Fadern, som hade varit indelt soldat, dog när Bertil var 11 år. Bertil Boos sångdebut på scen var på ett fackföreningsmöte när han var 12 år. Han slog igenom i maj 1946 när han sjöng "Violer till mor" i radioprogrammet Frukostklubben.

"Violer till mor", med svensk text av Roland Levin, var baserad på den danska texten "Violer til mor" av Alfred Holck. Denna hade 1943 sjungits in av Eddie Russell, till den ursprungligen norska "En liten blåveis" skriven 1938 av Hermann Hermani. Den svenska versionen spelades första gången den 24 januari 1946 in i Stockholm på skivmärket Sonora. Skivnumret på "stenkakan" var Sonora 7266. På den andra sidan låg sången "Ett hemlöst barn".

Bertil Boos första skivkontrakt omfattade sexton 'saker', vilket innebar åtta skivor. Efter succén i Frukostklubben lanserades han som "Den sjungande bonden", och skivbolaget Sonora sålde 250 000 exemplar av "Violer till mor" på bara några månader.

Boos versioner av Albert Harris' "Sången om Warszawa" (inspelad 29 januari 1946) och "Hjärtats saga" (inspelad 13 februari 1949) blev också succéer. På senare år uppträdde han ofta tillsammans med Harry Brandelius och Thory Bernhards i kyrkor och på pensionärsträffar.^{[källa behövs]}

Boo medverkade också i nio Åsa-Nisse-filmer, där han i princip spelade sig själv – "den sjungande bonden". Biografin Bertil Boo – ett liv i sång av Ingmar Norlén utkom 2006.

 

• 1949 – Bertil Boo
• 1949 – Åsa-Nisse
• 1950 – Åsa-Nisse på jaktstigen
• 1952 – Åsa-Nisse på nya äventyr
• 1953 – Åsa-Nisse på semester
• 1954 – Åsa-Nisse på hal is
• 1955 – Åsa-Nisse ordnar allt
• 1956 – Åsa-Nisse flyger i luften
• 1958 – Åsa-Nisse i kronans kläder
• 1959 – Åsa-Nisse jubilerar
• 1966 – Dessa fantastiska smålänningar med sina finurliga maskiner

•   Wiki Commons har media som rör Bertil Boo.
  Bilder & media
• The Internet Movie Database
• Sundbybergs museum
• Bertil Boo på 78-varvare