Bålgeting: Stekelart (gaddstekel)

Den bygger sitt bo främst i ihåliga ekar och andra lövträd, men kan också bo i människors byggnader. Den äter större och mindre insekter, och tillfredsställer sitt sockerbehov främst genom att dricka sav från lövträd.

Bålgeting
Bålgeting, hona
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar Apocrita
Överfamilj	Vespoidea
Familj	Getingar Vespidae
Släkte	Vespa
Art	Bålgeting V. crabro
Vetenskapligt namn
§ Vespa crabro
Auktor	Linné, 1761
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Drottningen är 25–35 millimeter lång, medan övriga kaster är något mindre, hanarna 21–28 millimeter och arbetarna 18–24 millimeter. De har kloförsedda tarser och kraftiga käkar. Honorna (drottningarna och arbetarna) har gadd.

Färgteckningen går i gula, rödbruna och mörkbruna toner. Den rödbruna färgen är mest framträdande på bakhuvud, mellankropp och bakkroppens främsta segment.

Det finns flera färgformer som skiljer sig något åt i färgteckningen. I Norden förekommer dels en mörk färgform med enfärgad mörkbrun mellanrygg och skutell, dels en mellanform mellan denna nordiska färgform och den i Mellaneuropa vanliga färgformen germanica, som har roströd skutell och två längsgående band på mellanryggen.

Bålgetingen är ursprunglig för Eurasien. Den förekommer i större delen av Europa och finns vidare österut genom Asien till Sachalin och Japan. I Sverige förekommer bålgetingen i Götaland och Svealand, men enstaka fynd är gjorda längre norrut. Den är mest förekommande i de sydöstra delarna av Sverige, framför allt där det finns mycket lövträd. Med människan har den introducerats till andra delar av världen. Ett exempel är USA där den oavsiktligt infördes på 1840-talet.

Föda

Bålgetingen är en rovinsekt som äter större och mindre insekter. Andra getingar och även tambin kan tas som byten. Den tillfredsställer sitt sockerbehov genom att dricka sav från olika lövträd. Den äter också fallfrukt av äpplen och plommon men ses sällan besöka blommor.

Boplats

Bålgetingar bygger runda bon som kan vara stora som ett människohuvud. Boet tillverkas av söndertuggade träfibrer, som bålgetingdrottningen blandar med sin saliv. Boet placeras gärna i ihåliga träd men även under tak och i fågelholkar. Det händer även att boet byggs inomhus. Om ett samhälle växer sig stort (upp till 400 individer) kan det hända att bålgetingen anlägger nya samhällen i närheten. Gynnsamma varma somrar kan botätheten därför lokalt bli betydande. Bålgetingen är som mest aggressiv om boet störs, försvarsradien kring boet är ungefär 2 till 3 meter.

Övervintring

Det är bara drottningen som övervintrar. I maj träder de övervintrande drottningarna fram och bygger för varje år ett nytt bo. Efter första kullen arbetsgetingar (sterila honor) kan den redan föregående år befruktade drottningen helt ägna sig åt äggläggning.

Status och hot

Globalt sett är bålgetingens status som livskraftig eller hotad art ännu inte utvärderad av IUCN. Generellt inom utbredningsområdet växlar förekomsten beroende på förutsättningar och klimat och år från år beroende på väder. Den gynnas och blir talrikare under varma somrar.

I centrala Europa är bålgetingens förekomst i vissa områden hotad och den har blivit sällsynt i många områden i Tyskland. Bålgetingen som art har gått tillbaka i hela Nordeuropa. I Norge trodde man att den var utdöd, eftersom den inte hade setts sedan 1911, men den observerades åter år 2007. I Sverige har bålgetingen tidigare varit rödlistad men år 2000 avskrevs den från rödlistan över hotade djur i Sverige. I Finland försvann arten nästan på 1940-talet och dess förekomst i landet har varit akut hotad. Sedan 1990-talet har dess förekomst dock ökat i södra och sydöstra Finland^{[källa behövs]}, och den är numera (2019) klassificerad som väletablerad och livskraftig. I Danmark är bålgetingen ganska allmän i passande miljöer, förutom på norra Jylland.

Hot mot bålgetingen kan vara brist på lämpliga boträd och direkt förföljelse av människor med bland annat förstörande av bon.

Bålgetingstick

Bålgetingen är en förhållandevis lugn geting som sällan attackerar människor. Ett bålgetingsting är oftast inte farligare än ett stick från en vanlig geting men kan vara farligt för överkänsliga personer. Som de flesta gaddsteklar (utom de sju arterna honungsbin) kan den sticka flera gånger.

Namn

Trivialnamnet kan härledas från ett dialektalt bål, som betyder mycket stor, kraftig. (Jämför bålen, människans största kroppsdel.) I vissa av Finlands svenskbygder kallas bålgetingen ibland båling.

I kulturen

Bålgetingen är landskapsinsekt för Småland.

• Holmer, Martin (2005). ”Bålgeting”. Fauna och flora (nr. 3): sid. s. 24-26. ISSN 0014-8903. 

• Bålgetingar: Fredliga Giganter!
• Wiki Commons har media som rör Bålgeting.
  Bilder & media