Johan August Söderman, född 17 juli 1832 i Stockholm, död 10 februari 1876, var en svensk tonsättare under romantiken, kapellmästare, målare och tecknare.
Han är kanske den främste företrädaren för svensk nationalromantik.
August Söderman | |
Född | 17 juli 1832 Hedvig Eleonora församling, Sverige |
---|---|
Död | 10 februari 1876 (43 år) Hedvig Eleonora församling, Sverige |
Begravd | Norra begravningsplatsen kartor |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Kungliga Musikhögskolan i Stockholm |
Sysselsättning | Dirigent, kompositör, oboist |
Barn | Carl August Söderman (f. 1860) Sven Söderman (f. 1866) Bengt Söderman (f. 1871) |
Föräldrar | Johan Wilhelm Söderman |
Släktingar | Fritz Söderman (syskon) |
Redigera Wikidata |
Han var son till kapellmästaren Johan Wilhelm Söderman och Wilhelmina Constantia Hallen och från 1860 gift med Eva Christina Bergholm samt far till Bengt Johan Söderman, operasångaren Carl August Söderman och författaren Sven Söderman.
Ett av Södermans mest kända verk är Ett svenskt festspel, som ursprungligen användes som ouvertyr till skådespelet Några timmar på Kronoborg. Det användes sedan till Orleanska jungfrun. Söderman skrev också många verk för manskör där hans Ett bondbröllop är det mest kända verket. Bröllopsmarsch ur Bröllopet på Ulfåsa är också ett ofta spelat verk.
Under sina tidigare år röjde August Söderman ingen håg för musik men sattes så småningom i Grundéns pianoinstitut. Förutom piano lärde han sig spela oboe och något violin samt medverkade i orkestrar. Hans dirigentanlag upptäcktes av Edvard Stjernström, som 1850 tog den 18-årige ynglingen till orkesterledare för sin trupp, som reste i Finland och Sverige innan den 1854 slog sig ned på dåvarande Mindre teatern i Stockholm. Där verkade Söderman oavbrutet till 1860, med undantag för en tid 1856–57, då han fick tillfälle till en studieresa till Leipzig.
1860 blev han kormästare vid Kungliga operan. När Ignaz Lachner avgick som hovkapellmästare, erbjöds Söderman den posten, som han dock avstod ifrån till förmån för Ludvig Norman. I stället blev han biträdande kapellmästare. Efter en tid återgick han dock till att vara kormästare. Tillika tjänstgjorde han som sånganförare i Par Bricole och Stockholms skarpskytteförening under flera år. Att ge lektioner var motbjudande för honom. Däremot förtjänade han något på sina kompositioner, som ofta blev populära. Han invaldes den 24 februari 1865 som ledamot nr 405 av Kungliga Musikaliska Akademien. 1869–70 gjorde han på Jenny Lind-stipendiet en rundresa över Köpenhamn genom Tyskland och Österrike, varvid han dröjde längre tider i Koblenz, Dresden och Köpenhamn. Stadd i trånga ekonomiska villkor och från 1870-talets början plågad av skrumplever, utvecklade han dock en nästan feberaktig tonsättarverksamhet. Hans förtidiga död grusade de förhoppningar man haft om en fortsättning på tonsättargärningen.
För Stjernströms teater skrev han ett flertal melodiösa operetter (Urdur, Regina von Emmeritz, Hin ondes första lärospån, Guldkorset, m. m.). När han gick över till Kungliga teatern efterträddes dessa av musikinlägg till skådespel, såsom Friedrich Schillers Fiesco och Orleanska jungfrun, William Shakespeares Richard III, Lord Byrons Sardanapalus, Frans Hedbergs Kung Märta, Dagen gryr, Bröllopet på Ulfåsa (däri den välkända bröllopsmarschen), Vid riksgränsen, Josephsons Folkungalek och Marsk Stigs döttrar, Dietrichsons Karl Folkunge, o.s.v. De är alla kompositioner som visade karakteriseringsförmåga, slagfärdighet och scenisk blick.
På uppdrag skrev han även kompositioner för högtidliga tillfällen, såsom Festpolonäs, Festmarscher till kronprinsessan Lovisas förmälning och Oscar II:s kröning, Sorgmarscher öfver drottning Lovisa och Karl XV, Kantat vid Lunds universitets 200-årsjubileum, An die freude, Tempelsalen m. fl. ordenskantater.
Det finns även en del kyrklig musik i Södermans produktion, såsom Andliga sånger för solo, kör och orgel samt den visserligen mera profana än kyrkliga, men högst effektfulla och storvulna Katolska mässan för soli, kör och orkester. För de Andliga sångerna och Mässan använde han flera partier ur sin tidigare skådespelsmusik.
Mera känsliga strängar anslår han i sina solosånger med piano: Heidenröslein (ur 8 Heine-sånger), Serviska folksånger, Tre ballader (Trollsjön, Trogen i döden, Hafsfrun), Tre tyska visor, Värvningen, Digte og sange (en serie till ord av Bjørnstjerne Bjørnson) m.fl,. liksom i sina kvartetter för mansröster (Ett bondbröllop, Sjung, Längtan, Suomis sång, Tre visor i folkton, Klang min vackra bjällra, m.fl.), kvinnoröster (Englarnes hem) eller blandad kör (Idyll och epigram, Sex visor i folkton)
Hans Fantasier à la Almquist, hans arrangemanger av folkvisor och bellmansmelodier röjer en betydande humor. Hans orkesterverk (Konsertuvertyr, Tscherkessisk dans, dramatiska inlägg i ovan nämnda pjäser, m. m.) visar en begåvning för orkestrering. Särskilt högt i kvalitet når hand ballader för solo och orkester, Die wallfahrt nach Kevlaar, Hjärtesorg (med kör) och Der arme Peter, Der schwarze Ritter, Kung Heimer och Aslög, Tannhäuser och Qvarnruinen (utan kör). Just balladformen tycks ha passat Södermans romantiska sinnelag väl. Däremot lyckades Söderman mindre väl då han försökte sig på sådana områden, som antingen inte låg för hans begåvning, såsom wagnerstilen, eller fordrade mera systematiska skolstudier, såsom sonatformen. Exempel finns i två av hans efterlämnade manuskript: det wagneristiska "kärleks- och hjältespelet" Harald och Anna å ena sidan, och en pianokvartett å andra sidan. Söderman ägde även goda anlag för målning och teckning som ansetts vara ett arv från modern. Hans konst består av naturstudier utförda i akvarell. Makarna Söderman är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
C:a 65 sånger
This article uses material from the Wikipedia Svenska article August Söderman, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.