August Krogh: Dansk zoofysiolog

Han fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1920.

August Krogh
Född	15 november 1874 Grenå, Danmark
Död	13 september 1949 (74 år) Köpenhamn
Medborgare i	Konungariket Danmark
Utbildad vid	Köpenhamns universitet Aarhus katedralskole
Sysselsättning	Läkare, universitetslärare, pedagog, zoolog, fysiolog
Arbetsgivare	Köpenhamns universitet
Maka	Marie Krogh (g. 1905–)
Barn	Bodil Schmidt-Nielsen (f. 1918)
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1920) Föreläsning till Sillimans minne (1922) Utländsk ledamot av Royal Society (1937) Croonian Medal and Lecture (1940) Balymedaljen (1945) Hedersdoktor vid Harvard University Hedersdoktor vid universitetet i Oslo Hedersdoktor vid Oxfords universitet Hedersdoktor vid Lunds universitet Hedersdoktor vid Edinburghs universitet
Redigera Wikidata

Krogh var assistent i fysiologi vid Köpenhamns universitet 1899–1908, blev filosofie doktor 1903, docent i djurfysiologi 1908 och professor 1916. Kroghs vetenskapliga produktion omfattade huvudsakligen andningens, blodomloppets och ämnesomsättningens fysiologi. Genom synnerligen grundliga och med fyndig teknik utförda undersökningar visade Krogh, tillsammans med hustru Marie Krogh, att gasutbytet mellan lungor och blod kunde förklaras som en ren diffusionsprocess och att antagandet om en "gassekretion" var obefogat åtminstone beträffande däggdjuren. En av teknikerna han använda var den av honom uppfunna Krogh-apparaten.

Tillsammans med Johannes Lindhard utarbetade Krogh en tillförlitlig metod för bestämmande av hjärtats slagvolym, och många viktiga rön belyste hjärtats arbete och blodets syrgasupptagning under växlande fysiologiska förhållanden. Gasutbytet mellan blod och vävnad visade Krogh även kunde förklaras på basis av diffusionslagarna. Dessa undersökningar förde Krogh in på studiet av blodomloppet i kapillärerna. Han visade att kapillärerna hade självständig sammandragnings- och utvidgningsförmåga, genom vilken de kunde avpassa blodgenomströmningen efter cellernas växlande krav på näring. Vidare belystes kapillärernas fördelning och kapillärväggens permeabilitet för olika ämnen.

Krogh bidrog till den så kallade Lindhardskolan inom arbetsfysiologin, vilken ledde till en stark svensk arbetsfysiologisk forskning vid Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm under ledning av professor Erik Hohwü-Christensen. Han mottog Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1920 för sin upptäckt att i vila blott en del av kapillärerna i vävnaderna är öppna och att det finns en särskild mekanism som reglerar blodströmmen genom kapillärerna. Krogh invaldes 1916 i Videnskabernes Selskab, 1922 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, samma år i Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund och 1937 i Royal Society.

Krogh var en av medgrundarna 1923 till läkemedelsföretaget Nordisk Insulinlaboratorium, som senare utvecklats till Novo Nordisk med bland annat läkemedel mot diabetes melitus. Hans medarbetare ingenjören Harald Pedersen (även stavat Petersen) konstruerade en maskin med vilken insulin framställdes.

• Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 102 

Referenser

Wiki Svenska

 

Wiki Commons har media som rör August Krogh.

• Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1920
• Nobelprize.org, August Krogh - biografi
• Schantz, Peter (2009). ”Om Lindhardskolan och dess betydelse i ett svenskt perspektiv”. i Lykke Poulsen Anne (på danska). Forskning i bevægelse: et nyt forskningsfelt i et 100-årigt perspektiv. København: Museum Tusculanums forlag. Libris 11591628. ISBN 9788763526135. https://www.researchgate.net/publication/273141680_Om_Lindhardskolan_och_dess_betydelse_i_ett_svenskt_perspektiv?_iepl%5BviewId%5D=mvvkZaDm6seqG2TX1qgm1lrI&_iepl%5Bcontexts%5D%5B0%5D=projectUpdatesLog&_iepl%5BinteractionType%5D=publicationTitle&_iepl%5BtargetEntityId%5D=PB%3A273141680