August Theodor Blanche (uttal ), född 17 september 1811 i Stockholm, död 30 november 1868 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk författare, dramatiker, journalist, politiker och publicist.
Med åren blev han en mycket uppskattad författare och Stockholmsprofil, känd som "Stockholmslivets skildrare".
August Blanche | |
August Blanche (1811–1868). | |
Född | August Theodor Blanche 17 september 1811 Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 30 november 1868 (57 år) Hedvig Eleonora församling |
Yrke | Författare, dramatiker, journalist, politiker och publicist. |
Nationalitet | Svensk |
Språk | svenska |
Noterbara verk | Ett resande teatersällskap |
Namnteckning | |
Sida på Wikisource | Författare:August Blanche |
August Blanche föddes utom äktenskapet som son till skvadronspredikanten, senare kyrkoherden i Hedvig Eleonora församling, Mårten Christoffer Bergvall och tjänsteflickan Katarina Hedberg. Sedan modern gift sig med hovslagare Blanck, tog sonen sin styvfars namn i dess ursprungliga, vallonska form.
Blanche genomgick Klara skola, var med i allehanda pojkstreck och i det dagliga kriget med pojkarna i Jakobs skola, slogs ibland vid Sista styverns trappor på Södermalm med sjömän och gatpojkar och drömde om ädla rövare och sagolika bragder. Minnena från skoltiden har han livligt berättat om i sina skrifter.
Vid Stockholms gymnasium fortsatte han studierna. Efter att ha blivit student vid Uppsala universitet 1829 – studierna bekostades av hans biologiske far – tog han juridisk-filosofisk examen 1832, och efter ett par års arbete i Stockholm och förnyade studier även juris utriusque kandidatexamen 1838.
Efter kortare tjänstgöring i ämbetsverken ägnade han sig uteslutande åt journalistik och skönlitterärt författarskap och inträdde i redaktionen för halvveckotidningen Freja, en liberal tidskrift, där han snart gjorde sig känd som en radikal och stridbar skribent. Fram till 1842 var han tidskriftens huvudredaktör, varefter han drog sig tillbaka från journalistiken.
Blanche blev mycket känd efter en omfattande och bitter polemik med Aftonbladet och dess medarbetare Carl Jonas Love Almqvist i den så kallade "Det-går-an-striden". Blanche hade i Freja kritiserat Almqvists novell Det går an och skrivit parodin Sara Widebeck (1840) baserad på Almqvists verk. Almqvist kontrade med att i en insändare ta upp Blanches oäkta börd, det så kallade "Almqvistska dådet". I förtäckta ordalag beskyllde Almqvist också hans far, dåvarande kyrkoherden Bergvall, för ocker. Så snart Blanche läst artikeln skrev han ett utmaningsbrev på duell till Almqvist. Strid på liv och död skulle han ha, "annars", sade han till en vän, "skall jag nog ta upprättelse själv". "Hur då?" – "Jo", sade Blanche, "jag skall spotta honom i synen."
Almqvist gick till Magnus Jacob Crusenstolpe och bad honom försöka medla. Men Blanche höll på att skymfen måste avtvås i blod. Och i Freja skrev han om sin fiende: "Vem är då denne? Är det en person ur den råaste, mest fördärvade hopen, om hederns och allmänna moralens bud okunnig? Nej, det är en man med överlägsen talang och bildning, en man, som varit förste lärare vid ett allmänt läroverk, en skriftställare, som vunnit en stor och i många avseenden välförtjänt författarära, en man, som därtill bekläder en prästmans dyrbara kall att tolka religionens sanningar och bland folket sprida sedelärans renaste föreskrifter."
Almqvist å sin sida fortsatte med sina nålsting. Så gick det drygt en månad. Men en kväll möttes de båda antagonisterna i Strömparterren. Blanche rusade mot Almqvist, drog honom bort till en avsides vrå och spottade honom i ansiktet. Almqvist vände sig om och gick utan att yttra ett ord. Blanche likaså. Det hela väckte en enorm skandal.
Efter att ha lämnat Freja ägnade Blanche sig åt skönlitterär produktion. Från 1840-talet, efter att han fått överta sin biologiske fars malmgård ökade hans skönlitterära produktion enormt. Under en tidrymd av endast tio år författade eller bearbetade han inte mindre än 36 teaterpjäser och skrev romanerna Flickan i Stadsgården, Vålnaden, Banditen, Första älskarinnan, Sonen av Söder och Nord samt ett par större berättelser och flera mindre. Han skrev främst skådespel, sociala tendensromaner och senare de så populära folklivsskildringarna i stockholmsmiljö, till exempel Hyrkuskens berättelser och Berättelser efter klockaren i Danderyd. 1843 uppfördes hans skådespel Positivhataren på den 1842 grundade Nya teatern, ett lustspel med sång, och blev snabbt mycket populärt. Blanche ansågs ha återupplivat den svenska lustspelsdiktningen, som nästan helt legat nere sedan Gustav III:s dagar, och under de följande sju åren uppfördes inte mindre än 36 nyskrivna pjäser av Blanche på Stockholms teatrar.
Åtskilliga av hans pjäser är dock knappast mer än rena översättningar, i vilka han lagt in en del egna repliker och kupletter. En sådan pjäs är Herr Dardanell och hans upptåg på landet, som är av tyskt ursprung. Ett annat omtyckt lustspel är Hittebarnet, som bearbetats efter ett franskt original.
August Blanche är känd för sina skildringar av den dåtida "Stockholmstypen". Han lärde känna stockholmarna genom ständiga studier som flanör på Stockholms gator, i dess gränder, på malmarna och i omgivningarna.
Sannolikt var han sin tids mest spelade dramatiker i Sverige med bland annat det välkända lustspelet Ett resande teatersällskap (1848), som gjordes som TV-serie i Sveriges Television år 1972. Repliken "Fan skall vara teaterdirektör" ur denna pjäs har ofta citerats i teatersammanhang genom decennierna.
Blanche var 1857–1863 redaktör för Illustrerad Tidning, som under hans ledning blev ett populärt familjeblad. Han var särskilt en mästare i konsten att teckna levande och naturtrogna porträtt av sina samtida. Genom sina politiska satirer gjorde tidningen också en kraftig insats i den liberala pressagitationen.
Blanche ägnade sig också åt politiken och var riksdagsman för borgarståndet i Stockholm vid riksdagarna 1859/60, 1862/63 och 1865/66 samt i andra kammaren för Stockholms stads valkrets för Lantmannapartiet 1867 och för Nyliberala partiet 1868. Han var en ivrig företrädare för representationsreformen.
August Blanche förblev ogift. Han hade en gång i ett hastigt uppblossande känslorus friat till en kvinna och fått ja, men förlovningen bröts innan den hunnit leda till ett äktenskap. Blanche var då nära 40 år. Men vid den tiden var han verkligt kär i en annan kvinna, den unga sångerskan Mathilda Ebeling, vars lovande bana dock avbröts av en bröstsjukdom som inom kort ledde till hennes död.
Den 30 november 1868 dog August Blanche på apoteket Ugglan vid Drottninggatan. Det var samma dag som Johan Peter Molins staty av Karl XII i Kungsträdgården skulle avtäckas. Blanche var en av dem som ivrigast hade arbetat för att få statyn rest. Han hade på morgonen hälsat Uppsalastudenter välkomna till festligheterna och gick med dem i tåget Drottninggatan fram. Men utanför apoteket Ugglan kände han sig illamående och lämnade sin plats i ledet. Han vacklade in i apoteket, kastade sig på en soffa och sjönk efter en liten stund ihop medvetslös och avled.
Vid hans sista färd var oräkneliga människomassor i rörelse. En så allmän anslutning till ett begravningståg hade man aldrig bevittnat i Stockholm.
Blanche är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article August Blanche, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.