Fonetik Aspiration

Överlägset vanligast förekommande är det senare (postaspiration), men i isländska förekommer även det förra (preaspiration). Oftast är det klusiler och affrikator som aspireras. IPA-symbolen för tonlös aspiration är ett upphöjt h: [ʰ]; den tonande varianten är [ʱ], ett upphöjt ɦ. Tonande konsonanter får i regel en tonande aspiration, exempelvis hindibokstäverna ख /kʰə/ mot घ /gʱə/. Graden av aspiration i initiala klusiler kan mätas genom att man mäter stämtonslatensen, denna är längre i aspirerade än oaspirerade klusiler.

Aspiration förekommer ofta i tal, men är inte fonematisk i de flesta språk, som svenska. I det indoeuropeiska urspråket hade aspiration fonematisk betydelse, vilket försvunnit genom ljudförändringar i de flesta språk, men bevarats i indoariska språk som hindi (se även Grimms lag). Ytterligare språk där aspiration har fonematisk betydelse är kinesiska, meänkieli och thailändska.

I svenskan aspireras tonlösa klusiler, /p, t, k/, i normalfallet i början av ord utom om de omedelbart föregås av /s/. Exempel:

• med aspiration: [pʰi:k] ”pik”,
• utan aspiration: [spi:k] ”spik”.

I ord som "pipa" kan den andra klusilen ha en preaspiration, [pʰi:ʰpa].

Fotnoter

Litteratur

• Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
• Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, Lund: Studentlitteratur