Arnold Böcklin: Schweizisk målare och bildhuggare

Hans kanske mest kända verk är Dödens ö, som finns i fem varianter.

Arnold Böcklin
Född	16 oktober 1827 Basel, Schweiz
Död	16 januari 1901 (73 år) Fiesole
Begravd	cimitero degli Allori
Andra namn	Bocklin, Arnold
Medborgare i	Schweiz
Utbildad vid	Kunstakademie Düsseldorf
Sysselsättning	Målare, tecknare, universitetslärare, skulptör, formgivare
Arbetsgivare	Bauhausuniversitetet i Weimar
Noterbara verk	Självporträtt med döden som spelar fiol och Dödens ö
Maka	Angela Pascucci (g. 1853–)
Barn	12
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1880)
Redigera Wikidata

Flera av hans verk har inspirerat tonsättare till musikverk. Max Regers Vier Tondichtungen nach A. Böcklin op.128 (1913) tar till exempel upp följande fyra: Der geigende Eremit, Im Spiel der Wellen, Dödens ö och Bacchanal. Just "Dödens ö" har dessutom varit inspirationskälla till både Toteninsel (1898) av Andreas Hallén, Ithaka op. 21 (1904) av Wilhelm Stenhammar och Dödens ö av (1909) Sergej Rachmaninov. Tavlan är också viktig för August Strindbergs dramatiska verk Spöksonaten och Toten-Insel.

Arnold Böcklin var en av de märkligaste företrädarna för senromantiken och nådde på 1890-talet en för vår tid nästan ofattbar popularitet. Hans stora arkadiska landskap befolkas med diverse mytologiska figurer, som personifierar naturen. En svårmodig romantisk stämning präglar målningarna och färgerna är ofta hårt uppdrivna, till exempel i Villa vid havet.

Många svenska konstnärer tog djupa intryck av Böcklin, bland andra Ernst Josephson (Näcken), prins Eugén och Carl Milles. Böcklin är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum.

•  
  Arnold Böcklins Självporträtt med döden som spelar fiol (1872).
•  
  Dödens ö (Die Toteninsel).

Noter

•   Wiki Commons har media som rör Arnold Böcklin.
  Bilder & media
• Böcklin, Arnold i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
• Arnold Böcklin hos Europeana