Anton Ažbe

Ažbe, som var förlamad sedan födseln och föräldralös vid åtta års ålder, lärde sig att måla som lärling till Janez Wolf och vid akademierna i Wien och München. Vid 30 års ålder grundade Ažbe en målarskola i München, som blev populär bland östeuropeiska studenter. Ažbe utbildade de "fyra stora" slovenska impressionisterna (Rihard Jakopič, Ivan Grohar, Matej Sternen, Matija Jama) och en hel generation ryska målare (Ivan Bilibin, Mstislav Dobuzhinsky, Igor Grabar, Alexej von Jawlensky, Vasily Kandinsky, Dmitry Kardovsky och Kuzma Petrov-Vodkin, för att nämna några). Ažbes utbildningsmetoder infördes och återanvändes av ryska konstnärer både hemma (Grabar, Kardovsky) och som emigranter (Bilibin, Dobuzhinsky).

Ažbes eget oomtvistade konstnärskap är begränsat till tjugosex grafiska verk, inklusive klassrumsstudier, de flesta i Sloveniens Nationalgalleri. Hans länge planerade mästerverk blev aldrig verklighet. Hans gåtfulla personlighet blandades med alkoholism, kedjerökning och bitter ensamhet, minimalistisk simple living privat och excentricitet publikt. Som en publik fågelskrämma och en bohemisk sällskapsmänniska skyddade Ažbe sina personliga hemligheter till slutet, ett mysterium även för hans studenter och lärarkollegor. Omgivningen överförde omständigheterna kring hans förtida död i cancer till en vandringssägen.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wiki.

Noter

Tryckta källor

• Victor Baranovsky, Irina Khlebnikova (2001) (på ryska). Anton Ažbe i hudozhniki Rossii (Антон Ажбе и художники России). Moskvauniversitetet. ISBN 9619093607.

Wiki Svenska

 

Wiki Commons har media som rör Anton Ažbe.