Abdikation: Avsägande av ämbete

Begreppet används normalt endast beträffande monarker eller andra statschefer som normalt sitter på livstid. Formellt görs en abdikation självmant, men ofta är den påtvingad av yttre omständigheter.

I bland annat Nederländerna och Luxemburg har det ofta förekommit att regenten abdikerar vid hög ålder.

Några regenter som abdikerat:

• den romerska diktatorn Sulla, 79 f.Kr.
• de romerska kejsarna Diocletianus och Maximianus, 305
• Maria I av Skottland, 1567
• drottning Kristina av Sverige (som valde att flytta till Rom) 1654, frivilligt till förmån för sin kusin Karl X Gustaf
• Ulrika Eleonora av Sverige, frivilligt till förmån för sin man Fredrik I 1720
• Gustav IV Adolf av Sverige, påtvingat vid statskuppen 1809
• kejsar Napoleon I av Frankrike, när hans trupper hade besegrats 1814 och åter 1815
• Kejsar Austín I av Mexiko, 1823
• Karl X av Frankrike, påtvingat vid julirevolutionen 1830
• Ferdinand I av Österrike, med anledning av ungerska revolutionen 1848–1849
• Ludvig Filip I av Frankrike, påtvingat vid februarirevolutionen 1848
• Amadeus I av Spanien, 1873
• Nikolaus II av Ryssland, påtvingat vid ryska revolutionen 1917
• Kejsar Vilhelm II av Tyskland, till följd av första världskrigets slut och den tyska revolutionen den 9 November 1918
• Kejsar & Konung Karl av Österrike-Ungern, till följd av rikets upplösning och monarkins avskaffande vid slutet av första världskriget 1918
• Edvard VIII av Storbritannien, frivilligt 1936, eftersom regeringen inte ville godkänna hans tilltänkta äktenskap
• Vilhelmina av Nederländerna, frivilligt av åldersskäl 1948
• Leopold III av Belgien, 1951, eftersom han kritiserades för en för stor beredvillighet mot den tyska ockupationensmakten under andra världskriget
• Juliana av Nederländerna, frivilligt av åldersskäl 1980
• Beatrix av Nederländerna, frivilligt av åldersskäl 2013
• Juan Carlos I av Spanien, frivilligt av åldersskäl 2014
• Akihito, Japans kejsare, frivilligt av åldersskäl 2019
• Margrethe II av Danmark, frivilligt 2024

• Insei