Ŋ

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Den används för att representera en velar nasal, liksom uttalet av N:et i “enkel” eller NG:et i “engelska”. Gemenformen ŋ ser ut som ett n vars högra ben fortsätter ner i en krok. Versalformen har två olika utseenden; antingen som ett versalt N med en krok eller som en förstorad variant av ett gement ŋ. Den förra varianten föredras i samiska språk och den senare de flesta i afrikanska. På svenska används den sällan, med exempelvis i Sagan om Didrik af Bern av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius från 1854.

Äldre tryckpressar, som saknade ett tecken för ŋ, kunde ibland ersätta det med ett G som roterats 180° eller med ett grekiskt η eta.