Lettland: Republik i Nordeuropa

Huvudstad är Riga vid Rigabukten. Lettland är medlem i Europeiska unionen och militäralliansen Nato sedan 2004.

Republiken Lettland Latvijas Republika
Flagga Statsvapen
Valspråk: "Tēvzemei un Brīvībai" (lettiska för "För fäderneslandet och frihet")
Nationalsång: Dievs, svētī Latviju
Huvudstad		Riga
Största stad		Riga (cirka 730 000 inv.)
Officiellt språk		Lettiska
Demonym		lett; lettisk
Statsskick		Republik
-	President	Edgars Rinkēvičs
-	Premiärminister	Evika Siliņa
Nationalförsamling		Saeima
Självständighet		från Ryssland resp. Sovjetunionen
-	Deklarerad	18 november 1918
-	Erkänd	11 augusti 1920
-	Återupprättad	4 maj 1990 (kungjord) och 21 augusti 1991 (genomförd)
-	Erkänd	6 september 1991
Area
-	Totalt	64 573 km² (124:e)
-	Vatten (%)	3,81 %
Demografi
-	2016 års uppskattning	1 950 116 (146:e)
-	2011 års folkräkning	2 070 371
-	Befolkningstäthet	30,2 inv./km² (166:e)
BNP (PPP)		2022 års beräkning
-	Totalt	70,32 miljarder USD (106:e)
-	Per capita	37 009 USD (49:e)
BNP (nominell)		2022 års beräkning
-	Totalt	40,83 miljarder USD (100:e)
-	Per capita	21 489 USD
Ginikoefficient (2021)		▲ 35,7
HDI (2021)		▲ 0,863 (39:e)
Valuta		Euro (EUR)
Tidszon		EET (UTC+2)
-	Sommartid	EEST (UTC+3)
Topografi
-	Högsta punkt	Gaiziņkalns, 312 m ö.h.
-	Största sjö	Rāzna, 55 km²
Kör på		Höger
Nationaldag		18 november
Nationalitetsmärke		LV
Landskod		LV, LVA, 428
Toppdomän		.lv
Landsnummer		371

Under lång tid styrdes Lettland, i likhet med Estland och Litauen, av främmande regimer. I mer än 1 000 år hade tyskar, polacker, svenskar och slutligen ryssar makten i området, som först på 1800-talet började kallas Lettland. I kölvattnet av oktoberrevolutionen 1917 förlorade den ryska regimen greppet över området och Lettland blev för första gången i historien självständigt. Republiken Lettland bildades 1918 och fanns i praktiken kvar till 1940, då landet, mot sin vilja, inkorporerades med Sovjetunionen. 1941 invaderades Lettland av Tyskland och styrdes fram till 1944 av den tyska nazistregimen. Därefter tog Sovjetunionen tillbaka landet och det blev under benämningen Lettiska Socialistiska Sovjetrepubliken, (Lettiska SSR) en del av Sovjetunionen.

År 1991 blev landet åter självständigt. Det är idag en parlamentarisk demokrati med flerpartisystem. Parlamentet, som utser landets president, väljs i direkta proportionella val. Sedan självständigheten är det kommunistiska partiet förbjudet.

Landet är till största delen flackt, bara i öster förekommer kullandskap, och stora områden utgörs av torvmossar och kärr. Cirka 40 % av landet består av hedar och skogsområden, främst blandskog. Jordbruket bedrivs huvudsakligen på små gårdar. De viktigaste grenarna är mjölkproduktion och boskapsskötsel, medan spannmål och grönsaker bara odlas i begränsade kvantiteter. Av tradition är skogsbruk och fiske viktiga näringar i Lettland.

Lettland har största andelen tung industri i Baltikum. Eftersom landet har stor brist på mineraltillgångar måste råvarorna till industrin för elektriska apparater, skeppsbygge, motorfordon och järnvägsvagnar, importeras.

När det gäller energiförsörjningen är landet starkt beroende av Ryssland, som transiterar en stor del av sin export av petroleum och naturgas via hamnen i Ventspils. Utsläpp från industrin har skapat stora miljöproblem.

Misshushållning och finansskandaler orsakade 1995 en tillbakagång i den lettiska ekonomin. Trots stora inkomstskillnader har befolkningen en relativt hög levnadsstandard med ett Human Development Index på 0,863 vilket placerar dem på 39:e plats i världen enligt 2021 års siffror.

Lettland är sedan 2004 medlem i Europeiska unionen och i militäralliansen Nato.

2014 bytte Lettland valuta, från Lats, till Euro, och blev en del av euroområdet.

Lettland ligger främst mellan latituderna 55° och 58° N med ett litet område norr om 58°, och longituderna 21° och 29° Ö med ett litet område väster om 21°.

Landet ligger på Östersjöns östra strand på den östeuropeiska slätten. Vegetationen är trots detta mycket olik resten av slättens och har många likheter med tajgans biom. Den består av fertila, låga slätter med stor utbredning av skog, främst tall, och landets högsta punkt, Gaiziņkalns, ligger 311,6 meter över havet. Totalt har Lettland 531 kilometer kustlinje.

Det finns över 1 000 större vattendrag i Lettland, varav 750 är längre än 10 kilometer. Den största och viktigaste är Daugava, följt av Gauja, Lielupe, Venta och Salaca. Lettland har omkring 5 000 sjöar. Den största är Lubāns (81 km²) och Rāzna (57,6 km²).

 

 

Lettland dominerades av Tyska orden fram till 1500-talet då Polen-Litauen fick ett större inflytande. Huvuddelen av Livland blev svenskt år 1629, efter det andra polska kriget. Kurland lydde formellt under den polsk-litauiske kungen men hade i praktiken ett långtgående självstyre. Efter slaget vid Poltava år 1709 och den efterföljade Freden i Nystad 1721, blev Livland ryskt och Kurland blev ryskt år 1795.

Precis som i grannländerna Estland och Litauen växte en självständighetsrörelse fram under 1800-talet som ville se ett fritt Lettland. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland självständigt från Ryssland och fick sin frihet den 11 augusti 1920.

Den 17 juni 1940 införlivades landet med Sovjetunionen. 1941 intog tyska trupper Lettland innan Sovjetunionen 1944 tog tillbaka Lettland och åter gjorde det till en del av Sovjetunionen.

Ett nyvalt "högsta sovjet" (parlament) antog 4 maj 1990 en självständighetsförklaring, som skulle träda i kraft efter en övergångsperiod, och den 3 mars 1991 hölls en folkomröstning som stödde detta. Makthavarna i Moskva menade att processen var olaglig. Efter kuppen mot Gorbatjov 19 augusti 1991, utropades självständigheten den 21 augusti 1991 och erkändes av Sovjetunionen den 6 september 1991. Lettland har efter det vänt sig västerut. Den 1 maj 2004 blev Lettland medlem i Europeiska unionen. Den 4 maj (1990) firas som självständighetsdagen och 18 november (1918) som republikens dag.

Lettland är en republik vars konstitution från 1991 bygger på konstitutionen från 1922. Landets parlament, Saeiman, består av 100 ledamöter som väljs i direkta val vart fjärde år. Presidenten väljs av parlamentet och utser sedan en premiärminister vars regering måste godkännas genom en omröstning i Saeiman.

Landet höll en folkomröstning den 20 september 2003 om inträde till Europeiska unionen. 66,9 procent av väljarna röstade för förslaget och Lettland blev en fullvärdig medlem i EU första maj 2004. Lettland är medlem i Nato sedan den 29 mars 2004.

Försvar

Lettland har ett yrkesförsvar; värnplikten avskaffades 2007.

• Armén har cirka 1 500 soldater.
• Marinen har cirka 500 sjömän.
• Flygvapnet har cirka 300 flygsoldater.
• Zemessardze (hemvärnet) har cirka 10 000 frivilliga hemvärnssoldater.

• Militära grader i Lettland

Administrativ indelning

Sedan 2009 har Lettland 9 republikstäder. Dessa städer är Daugavpils, Jēkabpils, Jelgava, Jūrmala, Liepāja, Rēzekne, Riga, Valmiera och Ventspils. Förutom dessa större städer finns också 110 mindre kommuner. Det finns fyra historiska regioner i Lettland: Kurland, Lettgallen, Vidzeme och Semgallen. Deras gränser är inte definitiva och kan skilja vid olika källor. För att framhäva en balanserad utveckling i alla regioner finns sedan 2009 planeringsregioner:

 

• Area och invånarantal 1 januari 2016.

Under Sovjettiden hade Lettland en stor fabrik för mindre transportbussar under namnet Rigas Autobusu Fabrika som försörjde hela Sovjetunionen med transportbussar under namnet RAF. 1998 lades tillverkningen i Jelgava ner. Bland dagens industrier märks bland annat konfektyrtillverkaren Laima.

Den senaste folkräkningen hölls den 1 mars 2011 och då uppgick den folkbokförda (de jure) befolkningen i Lettland till 2 070 371 invånare, varav 946 102 män och 1 124 269 kvinnor. Efter andra världskriget hade folkräkningar tidigare hållits 2000, 1989, 1979, 1970 och 1959. Invånartalet i Lettland uppskattades i juli 2016 av The World Factbook till 1 965 686 invånare, av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 1 956 000, av Internationella valutafonden till 1 959 000 invånare (för år 2017) samt av Världsbanken (juli 2016) till 1 960 424 invånare. Den 1 januari 2017 uppgick den folkbokförda befolkningen i landet till 1 950 116 enligt Centrālā statistikas pārvaldes, Lettlands statistiska centralbyrå.

Befolkningen uppgår till 2 067 887 (2011); av dessa är 62,1% letter, 26,9% ryssar, 3,3% belarusier, 2,2% ukrainare, 2,2% polacker, 1,2% litauer och 2,1% övriga (bland annat ester, tyskar och en liten grupp liver).

Lettiska är Lettlands officiella språk men flera minoritetsspråk förekommer. Bland de större återfinns bland annat ryska, belarisiska, ukrainska och polska. Cirka 20 % av befolkningen är så kallade "icke-medborgare", huvudsakligen rysktalande som saknar rösträtt

Idrott

Basket är precis som i grannländerna en av de stora sporterna. Ett av Europas bästa basketlag på damsidan är TTT Riga med en av de mest framgångsrika spelarna genom tiderna Uljana Semjonova. Lettlands herrlandslag i fotboll deltog i EM i fotboll i Portugal 2004 och landets storlag är Riga-laget FK Skonto. I ishockey har man en stark tradition och man har kontinuerligt deltagit i ishockey-VM. De lettiska ishockeyfansen har blivit kända för sitt starka engagemang och publikstöd. På klubblagsnivå är Dinamo Riga, som spelar i proffsligan KHL det klart dominerande laget.

Noter

Tryckta källor

• Geographica – Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder ISBN 978-3-8331-4129-4
• Plakans, Andrejs (2008) (på engelska). Historical dictionary of Latvia. Historical dictionaries of Europe ; 60 (2. ed.). Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 10721887. ISBN 978-0-8108-5515-1 

• Lettlands Turismutvecklingsagentur
• ODP:
• Lettland – Bilder
• Svensk – Lettiska Föreningen